Rochard

Så jag har haft lite väl upptaget med arbete den senaste tiden.......vilket jag fortfarande har, men det stoppar fanemej inte mig ifrån att skita i allt jobb och riskera dålig betyg på grund av att jag har en onödigt och obetald jobb att göra. Men denna recension är dock lite påtvingat på grund av tiden.

Så jag har ingen aning direkt vad som har släppt efter jag köpte Dead Island. Tog inte direkt

 reda på skiten men med vad jag håller på i senaste tiden så har det dragit ganska mycket av den tid som jag kunde ha förbättrat ett fördömd liv. (D.V.S. Mig.)
Så på senaste tiden har jag hört att "RAGE" har nyligen släppits. Och vad folk har sagt så är den ganska lik Fallout 3 så det är lite intressant. "Batman: Arkham City" verkade också en diamant flygande vid mitt hörn. Men eftersom jag är en twat, så skrek jag "FUCK THAT!!!!" och knäckte någons nacke, så detta är "Rochard"

Jag hade en annan recension på gång, men med tanke på tiden bestämde jag mig för att skjuta upp den till senare. Så idag får ni nöja er med Rochard.

Rochard är en exclusiv PSN spel skapad av "Recoil Games".
För att erkänna det, så var jag först bara intresserad för att mitt favorit band "Poets of the Fall" jobbade med soundtracket för Rochard, eller åtminstonde deras keyboardist "Markus 'Captain' Kaarlonen. Men de hade väl också släppt en singel, ämnad för just spelet så det gav mig en erektion också. För det mesta del, var jag inte så intresserad, men vid senare tillfälle så sa jag: "Nej, men nu jävlar!" och köpte spelet. Hade kanske köpt RAGE eller Batman: AC eller något annat bullshit som fanns vid tiden annars, men jag har kanske planerat mina pengar för något annat.

Så vi tar oss till framtiden där vi kontrollerar "John Rochard" (alltså det är efternamnet.) En fet asteriod grävare (med en röst från den södra USA som tänker fram små one-liner där man gärna vill tvätta hans tunga med tvål och stålborste) Med röstskådespel av Jon St. John. Röst skådespelaren för Duke Nukem......Wait wot??
Hans team har haft otur med grävningen i fyra år och tretton asteroider. Men för tillfället har just funnit något mystiskt i en nygrävd asteroid och blir plötsligt anfallen av rymdpirater. (Det måste alltid finnas rymdpirater, vafan är fel med rymdninjor?) Så Rochard får ta sin "Gravitation Lyftare" (G-Lifter) och ta reda på vad som är så viktigt med innehållet i asteroiden och rädda sitt team.

Så spelet är en 3D Action Puzzle Side-Scroller spel i 2D perspektiv. Man går genom den ena rummet till den andra sidan (Om ni nu inte har en borr genom huvudet.)
Många har sagt om Rochard att det påminner lite om Portal och Half-Life 2. Jag själv tycker att det liknar som en hybrid mellan Half-Life 2 och Portal. Man har då Portal's pussel, att ta sig från ett rum till ett annat genom att lösa med hjälp av gravitation. Den har dock inga portaler så man kan inte anklaga de för stöld. Dock, de liknar ganska mycket som Half-Life 2 då man har en gravitets pistol, plockar upp grejer och skjuter mot fiender, till och med får man en pistol i den tidiga delen av spelet. Men att kalla Rochard för stöld så har man ganska mycket stoppat skeden genom ögat, bara för att det påminner lite om ett annat spel betyder det inte ALLTID att det är en rip-off.

Spelet är ganska snyggt (dock vad fan är inte det nu för tiden) att den håller i en viss tecknad charm. Man kan se att den är ganska bra jobbat med 3D känslan trots att det är en side-scroller, lite av problemet är att många av rummen man passerar ser likadana. Och för att ha färgglada rum, är också bakgrunden och ljuset i färg med spelet så det kan bli lite problem med att se vart fan man är nånstans.
Musiken passar väldigt bra till spelet. Den passar in till tillvaron och att den kommer när man verkligen behöver den, trots att vid vissa delar det känns lite sned, men det är nog bara jag. Jag är imponerad på hur bra Markus Kaarlonen har lyckats med soundtracket. Men det är nog inte så överraskande, han har ju gjort soundtracket för "Shattered Horizon" (Som jag aldrig spelade) den var ju också en rymdscenario spel.
Puzzlarna är faktiskt ganska smarta, vissa tar en viss tag att ta reda på vad svaren är, är det ganska enkelt mot en stenhård pusse- Eh? Stenhård?.....Rockhard?....Rochard?.....OHO!!!! I SEE WOT YE DID THAR RECOIL!!!! (Också, han jobbar ju i en gruva vilket handlar om stenar så.....)
Spelet är ganska "ren" hade inga buggar eller glitchar förutom en, där musiken av nån anledning inte spelade. Men annars har den varit felfritt.

Nåja, trots att det inte är står mycket positivt, det lilla är faktiskt en stor löpning. Så låt oss fucking börja:
Spelet har lite problem med att blanda i pussel och action, på ena sidan har vi denna action vi plockar lådor och skjuter. Och andra sidan har vi denna gravitations pussel. Men vad jag tycker är att de har för mycket med "plocka lådor och släng de dit" pussel. De hade väl vissa "upp och ner" pussel, men jag vet inte, jag tycker att mycket är ganska kort använd där man frågar varför de ens finns. T.ex vid nära slutet av spelet fick man en uppgradering som kan plocka och mörda fiender (ganska lik Half-Life Episode 1 ultimata gravitations pistolen) och man kan svinga sig genom vissa boxar som Batman. Dock jag kan förstå varför den första var kort använd, då man kan bara springa fettet ur Rochard med en låda, men Spiderman strålen var något jag extremt gillade, denn den var ganska kort använd. Inte direkt pussel användbar men den var mest gjord för att ta sig till den andra dörren. Men den mest värdelösa saken i spelet är en gravitations granat som bryter Newtons lagar och får stora lådor att lyfta från marken. Jag tror att den är bara använd två gånger under hela spelet.......vafan är det ens med för första början??!!
Det är som att äta i en fin hög-kvalitets restaurang t.ex att jag beställer entrecôte med bearnaisesås, och när man väl får maten serveras, märker du att den också har curry också. Visst det kanske är gott, men varför har man det ens för fösta början? Få mer användning av föremålen Recoil!!
Och hela spelet är ju menad att Rochard inte är någon hjälte men spelet (till och med producenterna) säger det men hela berättelsen är, hur han besegrar skiten ur flera soldater med en enkel gravitations lyftar är ju självklart att det står "hjälte" tatuerad på pannan. Och att köra storyn om en loser plötsligt gör det omöjliga är nåt jag har sett på många andra spel.
Spelets story går lite väl för snabbt, de andra karaktärerna försvinner snabbare än pengarna som jag skulle ha sparat till en gasmask, vissa scener bara flyger vidare och storyn går ju alldeles för snabbt, som t.ex när "SPOILER ALERT!!!" en person av Rochards team dör. Visst, "han" har väl något "jag ser ljus" dödstal som påminner mig något om "Matriach Benezia's" dödstal från "Mass Effect".
Men man känner bara till hans namn och någonlunda mindre information, så i sammanfattning, jag kände ingen tragisk känsla alls. VEM ÄR DU!!!VAD ÄR DIN BAKGRUND!!!HAR VI NÅGOT SOM GÖR ATT JAG SKA TYCKA SYND OM DIG!!!! Jag måste ha anledningar till att tycka synd om personens död. Visst, vi kanske hade namn och personlighet, men har man ingen historia och anledningar till att tycka synd om personen är det bara ännu ett äpple att slänga. Som att "Oj? är du död? well, whoopsie poopsie motherfucker!!" och så går vägen vidare.
Men vad jag hatar mest och ser det som spelets böld är slutet av spelet. Det är kanske inte direkt dåligt, jag tittar inte så mycket genom det. Men vad jag kan säga att den lämnar klipphängare. Och vad jag vet om mig själv är att jag hatar klipphängare. Vare sig om spelet blir bra eller dåligt, man vill ha en fullständigt slut, förklarningar. Hela spelet snackade om hela "spelets framtid" och att allt som hade hänt, hade en anledning över vad Rochard och hans team hittade i asteroiden. Hela spelet byggde upp en massa frågor som jag hade för mig att allt skulle ha berättats i slutet, men istället slutade spelet bara *Klapp* sådär. Utan att ge mig någon direkt svar.
Det är som när man berättar en historia för ett barn. Och mitt under en mening så avbryter barnet med att kasta in nån överdriven action under delen. Det är ungefär hur jag tyckar att slutet på Rochard är. Något seriöst men så avbryts något med någonting överdriven.
Och jag kan inte lita på klipphängare alls. Som sagt, vare sig om spelet är bra eller dåligt så kan det hända att det inte blir någon uppföljare, jag menar, titta på: "Shenmue", "Conker's Bad Fur Day", "XIII"(Nej, inte "Final Fantasy") och "Psychonauts". Utmärkta spel men inga uppföljare vars slut lämnade oss i en klipphängare. Rochard tar en plats bredvid de spelen (men jag skulle nog inte kalla den för utmärkt) och lämnar mig med stora frågan VAD I EN NALLEFITTAS HELVETE VAR DET SOM FUCKING HÄNDE!!!!!!

Så Rochard, en bra början för Recoil Games. En enkelt, kort spel men har sin humor på sina sidor. Jag kan se en framtid för Recoil men utan en Rochard 2 kan det finnas chans att "nån" bestämmer sig att leta efter en hockeymask, kniv och jaga skiten ur Recoil under temat av "Benny (fucking) Hill".

Så Gilla, Kommentera, bladi, bladi, och nej, jag kommer inte göra det som står ovan. Tar för mycket tid.......jag kommer väl att skicka mina recensioner till någon site någon gång jag bryr mig....men annars får ni på facebook vara de första och enda som läser detta. GAAARHG!!!!!!

Dead Island

Så en kvinna sa till mig;
"Jimmy, din karismatiska Herkules. Ingen kommer att läsa dina recensioner eftersom de är så långa. Och dessutom ligger de i Facebook där det är låg chans att ens hitta de. Vem är fittan nu?"

Vilket jag svarar;
"Well, inte du, eftersom din fitta har försvunnit och det har växt en penis på din panna, så du är bokstavligen en kukhuvud. Att du till och med onanerar av din bo

rtskämda okunskap att jag inte ens vill snacka mer om det. Det skrämmer mig."

Jag skickar ut de frivilligt, ge åtminstonde tummen upp för det. Nu, jag brukar inte bry om något sånt. Men den tonen hon gav mig lät som om hon ville mörda alla vänner jag umgås med i fritiden.......nej vänta.....JAG HAR JU INGA VÄNNER JAG KAN UMGÅS MED!!!!
Jag är ganska mycket en ensam individ som sitter någonstans i ett hörn med något burkläsk medans andra har så jävla kul. Vet ni ens hur jävla svårt det är att hitta någon svensk som har samma intresse som mig? Som då är jämnårig.......
Nåja, mord kommer senare.....

Vad jag vet om vissa andra människor är att de är överaskad att jag skriver så mycket under mina recensioner. Så jag kör det kort DET ÄR RECENSIONER FÖR I HELVETE!!!!! Här försöker man vara en seriös arbetslös kritiker. Det är ju fucking självklart att recensioner skall vara långa. Man kan ju lika gärna säga "Det är bra" och dra ut på nudlar. Var lite realistiska nu, ni växer upp. Var mer seriös.
Vad jag kan säga om mig själv är att min personlighet utvecklas långsammare än andra människor så jag kan fortfarande kasta gamla människor mot flygplans propeller, vilket jag kan förvänta att göra mot en yngre generation.
Och för att bara skita framför alla, avrundar jag inte det jag har skrivit. Då skulle den ha varit mer komplicerad.....OCH DET VILL NI INTE!!!! SANAWABIT!!!!

För tillfället har jag gått genom "mainstream" och hur jag har fått pengarna för det är en fråga jag inte vill svara. Ungefär som de vissa förflutna val av saker jag gjorde under mellan och högstadiet då jag åtminstonde önskade att jag högg av "vissa" personers armar.

Men nog med framtiden, "Dead Island."
Men innan jag börjar.........VAFAN ÄR DET MED ALLA JÄVLA ZOMBIES!!!!!!!

Dead Island fick min personliga pris för det spel som mördade 70% av mitt intresse av gameplay trailer.
Den första trailern var ett tårframkallande mästerverk, att se en död barn falla upp i slow-motion medans de visar snabba scener från början. Inget annat än ett jävla mästerverk. Ända till de senare trailer var personer som slår skiten ur zombies. Det är som att få erektion från första trailern och sedan elektrificeras hela pungen så att kycklingar kläcks fram ur äggen efter att man har sett de senare trailers.

Spelet tar plats på Banoi Island, en ö nånstans i gränsen av Papa Guinea som är ganska orörd från den morderna världen.
Hur som helst man startar spelet med nån snubbe som dricker öl och går på party där. Smygande introduceras de fyra karaktärerna och sen väljer man en av de. Jag börjar skiten med en introduction av karaktärerna från vänster till höger, ok? Ok, det är nog den andra recensionen som jag har gjort som INTE har en scen från spelet. Men med tanke på att den innehåller de fyra karaktärerna......så varför fucking inte! (Bilden tillhör MonoAfro)

Logan Carter: Spelade den kanadensiska semi-ligan innan han hade en street-race olycka som inte bara dödade hans kvinnliga passagerare utan också bröt hans knän, och visade sig av att ha hög alkohol i blodet och kokain som förstörde hans framtid inom NFL. Efter att ha donerat en massa blod med det namn han hade kvar fick han något "tack för doneringen" present och fick en resa till Banoi Island för att fly från sina "demoner".

Sam B: Amerikan, uppfödd i ghettot, hade en förflutet liv av droger och akohol, skapade rap sången "Who Do You Vodoo, Bitch?" och blev världskänd. Skapade andra låtar som ingen gav ett skit om, vilket gjorde honom till en "one-hit wonder". Hade spenderat en jävla massa pengar och var skyldig till tre ex-fruar, Sam B gjorde bara låg betalade showar ända tills han fick en hög chans Banoi Island.

Xian Mei: Föddes i Kina då hon hennes far var polis men dog under jobbet. Så hon tränade sig för att följa sin fars fotspår och blev medlem i en av kinas första all-kvinnliga special soldater. Hon började då jobba i Banoi Island som receptionist för att spionera på "rika västerlänningar" och var under övervakning 24 timmar om dygnet av hotel managern, och hon hatade jobbet.

Purna: Förr hade en karriär i den Australienska polisen, men hennes karriär förstördes när hon sköt en barnmisshandlare/pedofil som inte fick röras på grund av dess rikedom och anslutningar. Hon då jobbade som livvakt i många av världens farliga platser och hamnade till slut på Banoi Island.

(OBS! All denna jävla information är från spelet officiela serietidning, av MARVEL. Spelet är ganska lik så yea.....)

Så man väljer en av karaktärerna och man börjar spelet med att vakna med en av de. Då jag valde Xian Mei, inte för att vara "Go Asian", utan för att hon är specialiserad på närstrid, speciellt men vassa vapen av svärd, knivar och liknande. Och vem fan gillar inte svärd? de vackra vassa vapnen som jag kan hugga lemmarna av någon jävel. Dock hennes ansikte är i stor skillnad mellan spelet och officiela bilderna.

Nu ska jag ha ett litet spel som heter "som Borderlands"
Man väljer mellan fyra olika karaktärer, alla specialister på vissa vapen, precis som Borderlands
Alla fyra karaktärer har speciella attacker, precis som Borderlands.
Man dödar fiender, får erfarenhetspoäng och går upp i nivå, precis som Borderlands.
Man har tre olika "färdighets träd" att spendera färdighetspoäng i, precis som Bordelands.
Vapen har statistik på hur mycket skada de gör, hur snabbt man kan anfalla osv precis som Borderlands.
Skill, inventory och kart mappen är precis som Borderlands.
HELA FUCKING SPELET ÄR ONLINE BASERAD MED MMORPG QUEST MED ATT SAMLA SKIT PRECIS SOM PRECIS SOM FUCKING BORDERLANDS!!!!

Man kan lika gärna kalla spelet för "Borderlands: Gritty Reality Zombie Melee Edition" men annars skulle den ha varit en expansion än ett helt jävla spel. Den har ju också kört sin väg igenom Left 4 Dead och att de också har lagt in speciella zombies i hopp av att ingen märker något, att då vara lite mer verklig. Och så stämplas det till lite med Dead Rising 2 då man kan köra ihop några vapen.

Vad jag kan säga att spelet är STORT, gi-fuckin'-gantiskt (Inte direkt "Just Cause 2" men well......i närheten). Och den är ganska uppdelad i olika delar. Det kan ta då en tid att ta sig från en plats till en annan om man nu inte bli tuggad av zombies.
Den har ganska många uppdrag också, tre timmar genom spelet och jag hade röven fylld med sido-uppdrag. Vilket ÄR nödvändigt när man väl når de högre nivåerna.
Man kan uppgradera sina vapen för att göra de bättre. Inte med Dead Rising 2's motorsåg/ en paddel och tejp. Där låter kombinationerna ganska vettiga dock tejp och två deodorant flaskor är väl lite frågande, dock de andra är faktiskt vettiga. När man uppgraderar sina vapen så ser man t.ex en elektrificerad machete, man har då ett batteri och ledningar som går till svärdet och så tejp för att hålla de.
Spelet ÄR svår. Början vet man väl när det är enkelt. Men när man tar sig genom spelet blir det svårare och svårare. Men väl ganska förstående, Dead Island försöker vara realistiskt så det är då bäst att spela med grupp. Och jag måste medge att Techland gjorde det bra att spelet inte litar för mycket på multiplayer. Visst några troféer har den på multiplayer men det kan man skaffa ganska enkelt.
Och att då spela i grupp är väl ganska roligt, trots att man måste slåss om vem som ska ha belöning eller vapnet.
Jag måste dock berömma för deras försök att ge en ganska skön stil av gore. Det är alltid uppfriskande att hugga av lemmar, och nu kan jag göra det på ett "ganska" laglig sätt.
Och så kör de med att lemmarna går av om du siktar på de, lemmarnma knäcks om du har trubbiga vapen.
Också är att ju mer man använder vapnen, desto snabbare går de sönder. Så man måste hitta en arbetsbänk för att uppgradera/reparera/skapa vapnen.
Svårighets graden är nåt man måste snacka om, den flyger genom fucking taket! Ju högre nivå man går, desto svårare blir spelet. Och vet ni vad, det kan jag acceptera. Det är meningen att det ska vara svårt om man är ensam under en överlevnads scenario. Speciellt med zombies.

Dock uppdragen må vara massiva, så är de lite väl repeterande. Man går och antingen dit och dödar det eller hämtar det eller meddelar det. Så det betyder det att man ganska mycket går fram och tillbaka mellan platserna.
Och för att inte tala om kartorna, de må vara stora men om man tar bort alla berg, blockerande föremål, och bara gör den platt så används bara drygt halva kartan. Något som påminner mig om S.T.A.L.K.E.R.
Jag vet inte om spelet faktiskt är förvirrad över vad de vill vara.
På ena sidan har man den dramatiska, tårframkallande känslan över att det känns som om det vore ditt eget fel.
På andra sidan har vi, mörda allt och annat. Till och med kastar de in andra människor man kan döda vilket betyder fler lemmar att skära av, vilket funkar bra för mig.
Men ni kan inte ha båda två Dead Island!
Jag kände ingen känsla över vad som än hände runt Dead Island, till exempel, i slutet så dör en kärn karaktär, med att göra allt i slow-motion och dramatiskt och liknande, men jag väkte ingen min under den scenen.
Tänk er ett fullständigt förstörd hus, tänk er ett fullt byggd hus. Båda två har en viss charm och känsla av färger. Nu allt som är mellan det fullt byggda och det fullt förstörda ser inget annat som ett helvete.
Att blanda färgglatt kul med mörk realism är inget annat än att skicka djävulen efter sig med röven först.
Och som sagt, vad jag sa om svårighetsgraden i Dead Island är spikrakt, det lämnar mig att jag både gillar och hatar den. Det betyder ju också att ju högre nivå man är, desto svårare är det att mörda zombies och zombies gör mer skada också. Och så dör jag direkt av en zombie som anfaller mig från baksidan, well fan-fucking-tastick. Och vanliga zombies räknas inte ens till mini kartan i hörnet, bara de som ingår i uppdrag. Vilket betyder att zombies kan rövknulla dig när de bara vill. För att vissa zombies kan man inte höra förrän de har tagt två tredjedelar av dina livspoäng. Till och med när man anfaller före kan zombies anfall träffa dig före och avbryta din attack. Hur fan funkar det? Jag har en katana, zombies har inget, jag blir träffad och zombies är för det mesta dels oskadd? FUCK THAT!!!
Spelet kör också på att man inte träffar om man inte siktar på zombies, det kan jag erkänna att det är ganska coolt med attacker som är mer realistiska som t.ex "Condemned". Men problemet är att fighting mekaniken är menad för one vs one strider eller åtminstonde i mindre grupper. Möter man större grupper runt dig eller någon snabb anfallande jävel, hinner du inte ens andas förrän armar börjar penetrera din bröstkorg.
Techland, ni behöver inte gör spelet svårare, spelet är svårt som den redan är. Detta gör spelet bara irriterande att gång på gång dö av en zombie du inte ser.
Och när du väl dör så stånkar och stönar zombies som om de våldtar din knockade kropp! Speciellt när man spelar en kvinna, så låter det skumt.
Och när man väl dör så får man ingen desperat "du blir uppäten av zombies din jävla fitta" istället får du en "Du spelar vidare om sju sekunder din jävla fitta" och så förlorar du en summa pengar som om du mutade döden. Så varje gång man dör så får man lyssna på sju sekunders nekrofilia.
Och man kommer att dö. Man kommer att dö många gånger. Det är som att varje gång man dör är som att spelet skriker "Spela multiplayer din bastama dregel mupp!!". Dock det är inte nödvändigt.
Och när jag brukade spela spelet har man ju inte tid för att klara av hela skiten. Så jag slog av min Ps3. Och när jag väl öppnar spelet igen fick jag korsa mina elastiska fingrar att spelet börjar där jag senaste sparade. Så fick man inte det jag ville ha och fick börja om flera timmar om igen. Spelet hade då överdrivet många buggar, till och med värre än buggarna i S.T.A.L.K.E.R.
De patchade den senare men jag kan inte ge poäng för det. De kan inte släppa ett buggad spel för att senare tejpa den ihop och hoppas på att ingen märkte problemen. Men jag kan väl inte skylla för mycket......senare under vissa forum visar det sig att Ps3 har det bättre än de andra versionerna (kanske....). Så det funkar väl bra för mig.
Men, problemet som jag stöter på nu är att när man väl har klarat av spelet, kan man börja om spelet men med föremålen och nivån från din karaktär kvar. Vilket är en bra sak, men problemet är att vapen går sönder ganska snabbt i Dead Island, och det kostar pengar (Av nån anledning) att reparera sina vapen. Så när man börjar från början kan jag bara samla småstålar som jag själv kan tjäna upp om jag började dansa på gatan. Så man blir tvungen att spara sina pengar som Joakim von Anka medans man försvarar sig med en fungerande fjädervipp mot de jämnlika nivå-zombies eftersom DE BÄTTRE VAPEN ÄR FÖRSTÖRDA!!!!!!Och då gör minimal skada.
Dessutom är IQ på NPC lite korkat, de undrar vad hela skiten handlar om när det står med neon-ljus med ordet zombies.
Animationerna är lite sloppiga och röstskådespelet var ganska lat, för att inte tala om Xian Mei. Hennes röst låter som om hon har en dubbelt så stor tunga som har dragits ut av en dammsugare, men nu plockar jag bara smulor.

Så detta är Dead Island. Jag kan väl säga att det är väl designad spel men frustrationen kommer säkert att leda till att jag kommer att söka efter någon att bränna ner deras hus. Så låt mig vara en stund, jag har en annan recension att skriva om och min mage börjar grumla.
(Igen, bilden till hör MonoAfro - DeviantArt)

Gilla, kommentera, bla bla, ni vet resten......

Deus Ex: Human Revolution

Hurra! Ännu ett sätt att slösa min dyrbara tid på. Något med mig är att jag har blivit slö på sistonde. Jag var mer aktiv på recensionerna under sommarlovet än på skoldagarna. Jag har flera läxor att göra men det enda som körs i mitt huvud är "Fuck It!"
Dock jag har nu köpt vitaminpiller dock det är Kalcium och Vitamin D. 
Varför jag väntade i två veckor med att göra recensionen har jag ingen jävl

a aning heller.
Men hur som fucking helst. Deus Ex: Human Revolution. (Och tänk på att jag kallar den för Deus Ex/Deus Ex HR så blanda det inte men den första Deus Ex. Att kalla den för DE HR låter som en Counter-Strike bana.)

Och en sak till innan jag börjar, under min förra recension om "Flower" snackade jag om överdrivning och en gräns att sätta. Och ni människor som tog vissa av de allvarligt vill jag att ni ger mig er address så jag kan bränna ner det. Seriöst, tror ni verkligen att jag skulle vara pervers nog att göra det? Visst, jag är asiat, men även asiater vet när de har en gräns på substansen. Dock om ni tänker på gore kan ni dra åt helvete. Den vägrar jag sätta en gräns på.

Deus Ex introducerar Adam Jensen. En förre detta SWAT-soldat och nu jobbar som "säkerhetsledare?" i "Sarif Industries". Efter en kort introduction kommer en terroristgrupp och anfaller platsen. Adams flickvän blev snabbt tagen och Adam blev skjuten i huvudet.
Adam går genom en "Augumentations" operation som tar honom tillbaka till liv igen efter sex månader för att gå tillbaka till tjänst att avverka en terrorist attack av en grupp som kallas för "The Purist" som är en grupp människor som tror på att ändra människan med augumentationer är ett brott mot Gud.
Vad som verkar vara ett simpelt gisslan attentat verkar ha något mycket djupare problem som kan leda till svaret på attacken, sex månader tidigare.
Ok, i detta universum, augumentation betyder "robot-delar i kroppen", så basiskt sätt, snackar vi om halv-cyborgs här.
Under tiden är världen i ett krig mellan de augumenterade och vanliga människor då de vanliga människor vill att augumentationer ska tas bort. Då är det som att fråga.
"Vad tycker du om att bli fylld i mekanik?"
"Vafan snackar du om vad jag tycker...... Jag har staplat mina hörlurar så jag kan kalla mig själv för en vocaloid om jag var nörd nog. Då gäller det bara att göra mig själv blind så kan jag bli som Coyote Smith från Killer 7."
Att välja mellan att vara en människa med dunder armar eller en vanlig människa som vill att alla ska vara lika patetiska som vanliga människor, kan ni gissa vad jag hejar på. GO TEAM AUG!!! Varför inte bara ta en operation för en 30cm lång och 12cm bred penis medans jag är på vägen.
Dock de har ju anledningar att hata augumentationer pga att augumenterade människor kan lika gärna ta över hela stan. Våldta varenda kvinna och vara stygg mot alla andra. Och för de svaga jävlarna måste de gå igenom drog missbruk då det är ett hjälp att klara av augumentation utan att kortsluta sig själv.

Deus Ex HR är ett FPS spel med RPG vägar.(Eller snarare "Cyber-Punk FPS RPG") Hela spel serien vart utfört av att man kan utföra sina uppdrag på två olika sätt. Antingen skjuta sig fram eller smyga sig igenom. Och så har man ett val av att antingen döda de som står framför dig eller bara knocka de. Som sagt, Deus Ex är ganska känd för att ha flera olika sätt att ta sig igenom ett uppdrag. T.ex man kan antingen ta ytterdörren/Övertala någon att släppa in dig/ Skjuta eller knocka varenda jävel/ Ta en annan gömd ingång. Om om du då vill knulla runt, kan du plocka varenda läskmaskin och kasta på någon jävel du känner att du vill mörda.

Av nån anledning så får man erfarenhetspoäng för att inte direkt gå upp i nivå, men få en "Praxis" poäng som du kan spendera på att uppgradera dig själv som t.ex du kan hacka genom datorer, slå genom väggar för flera olika vägar att ta sig igenom, eller göra dig osynlig.
Och det finns olika sätt att få erfarenhetspoäng, som att knocka en person utan att någon vet om det, hacka genom skit, övertala människor att göra/berätta hito-dito.
När man snackar med vissa människor för uppdragen så är det något "LA Noire"/"Heavy Rain"/"Dragon Age" man tar ett av tre/fyra val att prata med personen, om man lyckas går det bra för dig. Du kan öppna nya vägar och kanske få mer belöning eller liknande. Ni vet vad jag säger. Men om du misslyckas kan du ta en annan väg genom. Och innan du gör det kan du sno varenda sak personen äger, och varför inte kasta en läskmaskin på honom medans du håller på.
Och ni som inte fattar, kan ni vara snäll att hugga er själva med en kniv så skulle jag vara tacksam.
Jag måste säga också att hackning är mer roligare då man har ett litet minispel som KAN vara panik sättande, till skillnad från första där det bara är en laddnings grej.

Mellan vissa uppdrag har du en chans att gå runt staden du hamnar i, ger dig chans att köpa nya vapen, hitta gömda grejer, och kanske göra sido-uppdrag. Då att göra sido-uppdrag krävs också att man måste tala med särskilda personer för att aktivera sido-uppdragen, trots att du har en mini-karta i ett hörn så måste du aktivera starta sido-uppdragen för att ha de i din karta.

Spelet har ganska coola korta sekvenser som t.ex att knocka en jävel, man smyger bakom eller vid sida eller bara rakt fram om man bryr sig om sånt. Man har val av att antingen använda "arm-knivarna" (som av nån anledning är rektangulära.) till att mörda någon eller knocka de med bara händer. Man får olika ganska coola 3rd person (istället för FPS) animationer av dig knocka skiten och när man har en särskild augumentation kan man knocka två samtidigt och höjer knockings animationerna.

Trots att detta är lite personligt, men under free-roam har Adam en jävligt cool kappa på sig. Skulle gärna vilja köpa den och om den hade en luva så är det ett måste. Köp en gasmask och jag kan gå runt som en stalker (andra betydelsen). Dessutom är den riktigt cool under de korta animationerna. Speciellt under en augemtation som kallas för "Icarus Landnings System" eller nåt bullshit. Men när man hoppar ner från höga höljder släpper Adam en magnetfält som får honom att landa långsamt. Det är så jävla snyggt hur kappan flyger som fan.

Grafiken behöver jag inte snacka om. Den visar ju redan att det är snyggt och det ÄR 2011. Vafan vill ni att man ska berätta, dessutom är den gjord i Eidos (Montreal). VAFAN VILL NI ATT JAG SKA SÄGA!!! Faktiskt är det jag själv som skriver skiten för att jag fortfarande saknar jobb. Med huvudet upp i skyn hoppas jag på att nåt händer.

Faktiskt så är det överaskande att jag redan kommit till denna del. Men stora anledningen är att trots att spelet har sina fördelar, problemet är att det är nåt jag redan har sett, ingeting särskilt nytt. Ok, kanske inte direkt "titta mot en spegel" men liknande spel har man ju redan sett. Tro mig.

För att vara ett RPG spel verkar det vara lite väl för linjärt, alldeles för rak story. Och det känns nästan som om de bara glömde det hela och daskar berättelse vändningar i ett försök att få oss att glömma bort linjäriteten.
Och för att gräva gropen för de framtida likarna jag kommer att mörda, för att vara ett RPG spel verkar det inte ha mycket RPG i spelet. Ok, den har lite "göra dit, händer datt" men det är förtillfället inte tillräkligt. Det stora RPG de siktar på är hur man ska ta sig genom uppdragen. Och det är inte så många val som man kan göra under spelet. Det är nästan som Two Worlds 2 där de val du gör i spelet inte ändrar på hur spelet slutar. Deus Ex är några steg ifrån Two Worlds 2. De har vissa val som ändrar på spelet KAN gå. Som t.ex en del av andra halvan där du och din pilot kraschar. Du kan antingen låta din pilot offra sitt liv så att du kan smyga dig igenom ELLER möta en gigantisk armè för att rädda din pilot. Vilket som senare i spelet kommer att släppa en stor tank mot en grupp fiender vilket gör den delen enklare att vandra fram.
Det finns två olika sorters spel när det gäller RPG:
1. Spel som är Action-RPG.
2. Action spel med RPG element.
Och vad jag kan säga om Deus Ex HR är att den lutar sig ganska mycket mot tvåan.
I slutet till och med när du har snackat med vissa personer och du nu står i ett rum. Så du har då val att välja vilket slut du vill ha, vilket är ett "hörpa-dörpa" val för ett spel. Så vad jag nu gjorde under spelet innan betyder inte ett skit? I Metro 2033 låste de åtminstonde den goda slutet om man hade negativ moral. Jag vet inte, måste man mörda de vissa personerna för att låsa deras slut? Jag har ingen jävla aning, jag hade inte hjärta nog att spela som en nallefitta. Det påminner mig ganska mycket om "Singularity". Då slutet beror vad du gör på slutet. Dessutom, vafan händer med de andra karaktärerna efter att Adam har gjort sin "episka" dialog? Det är som att gräva ett hål i marken, och sen lämna den där utan att förklara varför man grävde ett hål.
Dessutom, varför ska man uppgradera sitt vapen när man redan vet hur man använder skiten. Det är ganska ojämnt, som att tejpa fast något extra sak på vapnet. Visst, visst, Adam var en SWAT soldat och liknande men ändå, han gick ju genom en mech operation men ändå. Han kan ju ta ett vapen från en alien skepp och ända veta hur skiten funkar.
När äkta RPG tar hand om vapnen så måste du spendera träning/skill poäng på vilken sorts av vapnen för att kunna skjuta bättre, eller bara skjuta alls. Som t.ex om du är otränad på att begå harakiri kommer de som lyckades med harakirin att garva skiten på dig. Det var vad den första Deus Ex och vad jag tror är Alpha Protocol lyckades bra.
Dessutom, spelet väljer att antingen smyga eller skjuta dig fram. Eller bara använda paralyzerings pistolen. Jag själv blandade med att smyga och knocka så många jag kan utan att bli upptäckt. Det är för att man får mer erfarenhetspoäng än att skjuta alla. Så ni som saknar taktik och tålamod, SÅ SYND FÖR ER!!!!!! Dessutom är augumentationerna inte så många och varierande och när man är klar så är ganska många totalt onödiga. Vid nära slutet tjänar man så många praxispoäng att jag slutade bry mig om nya augumentationer.
Dessutom så slutar det med att du tar den snabbaste vägen mot ett mål, kanske knockar alla och sen går tillbaka för att hitta alla gömda ammutioner och energi godis.
Det är något med Adam och hans totala mörka röst. Jag hade det svårt att ta vissa scener seriöst då om vad han just sa var en fråga, eller utrop, eller liknande. Åtminstonde kunde den kontras med att Adams operation ledde också till ändring på hans stämband.
Nu kommer jag till bossarna, som var den stora bölden i hela spelet. Vad jag kan säga är att bossarna i spelet är nåt man måste gå igenom. Det finns ingen chans att ta sig förbi eller smyga över de. Vilket är då störtjobbigt för de som spelat full spion. Till skillnad från första Deus Ex när man möter en särskild boss kunde man bara ta bakdörren och stänga den rakt i ansiktet. I Deus Ex HR så måste man döda de, hur du än spelar genom spelet. Dock de är lite väl enkla, visst första gången var lite svår eftersom jag BARA använde icke-dödande vapen under första, electrificerande granater på andra och så vidare. När jag spelade på den svåraste svårigheten kunde jag bara paralyzera snabbt och slänga ett par C4or och allt var över.
Dessutom, för att vara ett free-roam spel, verkar det inte vara mycket "roam" i spelet. Visst, man kan göra vad man vill, då man kan skjuta varenda passagerare man ser. Men kartan runt hela spelet är till slut ganska litet med tanke på de har ganska många byggnader utan större värde än nåt man kan titta på. Dessutom har man bara två free-roam platser; i America och i Kina. Och man har bara free-roam fyra gånger under spelet. (Uppdragen räknas inte.)
Dessutom har spelet lite med "vad du än gör har det konsekvenser" spel, men jag ser inte mycket konsekvenser i spelet förutom i de tvingade valen man är tvungen att göra. Och de konsekvenserna gäller om du får något extra, om något blir enklare, eller något liknande.

Och trots att detta också är personligt så tar jag den med. När man köper Collectors Edition får man också en "Kai" figur av Adam Jensen. Den är riktigt cool men ett problem är att den är svårt att hålla uppe då balanen verkar vara lite helt av. En annan sak är att man får med extra armar för att hålla en automatpistol eller ha arm-knivarna. Dock då betyder det att jag har ett par armar och händer i ett skåp där de ruttnar. Vad som skulle vara bättre är att arm-knivarrna borde vara mekaniskt insatta, då med genom en knapp får kniven ut i fram eller bak. Då slipper man armarna och att göra så att fingrarna kan böjas, då slipper man extra händerna. Men tyvärr blev det inte så. Dock det är alltid cool med sin första Collectors Edition i sitt sovrum.

Dock jag kan säga att den håller sig själv för att vara ett spel. Det tog mig ju ca tre hela dagar att spela genom spelet. Nåt som The Elder Scrolls of Oblivion skulle ha tagit. Och den är väl ganska ok, trots att den har ganska vågigt problem RPG-aspecterna. Snyggt är den, det kan jag säga......men ye.......för att vara ett "Deus Ex" spel verkar det inte ge något mycket. Men jag kan erkänna att spelet har fångat kämslan för det första Deus Ex riktigt bra. Känslan från förra spelet ger en stark känsla genom kroppen men vad jag KAN säga är, hur djup Deus Ex: Human Revolution är, kan den aldrig vara lika djup som den första Deus Ex.

Vad jag personligen tänker hur en RPG ska vara, Deus Ex HR var liknande men inte nog. En riktig RPG har flera karaktärer som du inte ens möter om du jobbar åt en särskild person. Jobbar du åt en annan, låser du ett eller några av de möjliga sluten OCH kanske några karaktärer. Träffar på fler karaktärer och vidare. Det gör hela spelet mer värt att spela för att man vill då ta reda på "vad som händer om jag gör det" och "hur spelet slutar om man jobbar åt en annan person" eller "gör dessa val i spelet." Då man måste spela om hela spelet, träffa nya, möta nya, vara i nya platser och så vidare.
Inte ha alla slut i ett rum, då tar det bort all omspelsvärde. Om jag inte var trofeésamlare skulle jag nog ha sålt spelet för två veckor sedan. Inte för att det inte var bra. Utan bara för att jag vet vad som händer och liknande. Vad valen man gör i spelet ger.

DAGS FÖR BERÄTTAR JIMMY!!!!!

Du gör ett uppdrag till A, men så ringer B att du ska mörda C som är broder till A. Du mördar C och A blir sur och låter dig inte längre ta A's uppdrag. B ringer dig och vill att du hjälper D men så förådder du D för att få en chans med en ursnygga E och B blir sur men du övertalar B att jobba vidare. K kommer in och hjälper dig med B's uppdrag men så är K vän med C och du får hjälp av F att döda K och blir tvungen att planera ett mord mot A. Medans så jobbar du dig vidare för att komma åt E's humungus sexiga fitta bara för att få din erektion daskad när du får reda på att A har mördat E och B vägrar hjälpa dig. I hämnd mot A har du med lite grejer från B och Z, inte lika sexig som E men söt åtminstonde, hjälper dig. Du gör en operation mot A men B blev skjuten och dog under kalabaliken. F och Z hamnar i trubbel och du bestämmer dig att rädda Z istället för F. Blåset är borta, du har en såsig romans med Z och de som lever är glada.

Och nu till alternativet:

Du gör ett uppdrag till A, men då ringer B att du ska mörda C som är broder till A. Du skiter i C och gör klart A's uppdrag. A introducerar dig till U som hjälper dig från en attack från L. M dyker fram och dödar U men inte efter att du har dödat L. Senare möter du på den ursnygga E, och med hjälp av C avleder G från att fånga T. Z kommer in men du blir tvungen att mörda henne. Efter att ha upptäckt att du har blivit beskyld för ett mord av både A och C är G ute efter dig. Du får hjälp av T men kort efter blir T mördad av E. G och E jobbar med varandra men du lyckas döda G och besegra E. E ber om nåd men du förlåter henne inte och du lämnar henne till att dö. Och så avslutas denna linje med dig går mot M och en halv-episk krig vinner du mot M. Och du går långsamt mot solnedgången med ett ledsen ansikte.

Ett tredje alternativ:

Du gör ett uppdrag till A, men då ringer B att du ska mörda C som är broder till A. Du skiter i C och gör klart A's uppdrag. Du lämnar A och jobbar åt C, som vill att du ska fånga R. Q kommer och hjälper medans C blir anfallen av N och du blir tvungen att avleda N med hjälp av D som dör under distractionen. I introduceras och hjälper dig med fångsten av R men blir tagen av X. X torterar dig men I hjälper dig med att döda X och fångar R. Du har ett val att antingen hjälpa C att störta A och döda B eller hjälpa R och neutralisera C. Du beslutar att hjälpa C och du dödar både A och B. I blir sur på dig och du blir tvungen att neutralisera I och stoppa R från att döda C. P kommer in och du hjälper P så P hjälper dig att stoppa R .Du lyckades att döda R innan R dödade C och du lämnar platsen med P och C vid dina sidor som en cowboy-film.

Vad jag menar med RPG är att vad du gör under ditt spel, ändrar hela berättelsen. Inte ändrar delar av spelet. Man ska kunna bestämma vilka karaktärer man möter ,hur vissa scener går, vilka karaktärer du blir tvungen eller har val att döda, eller hur slutet av spelet går.
Visst det kanske tar lång tid men med tålamod kan man få fram det.

Såklart finns det flera hundratals alternativ och om ni vill kan ni skriva det på kommentarerna.

Gilla, kommentera, skriv en liknande berättelse om ni vill, bara det inte är onödigt och off-topic.

Flower

Yes! Min tionde recension. Och vad är mer passande än att skriva ännu ett jävla recension för att påminna mig hur patetiskt mitt liv är.
Som ni ser så har jag skaffat Deus Ex: Human Revolution men såklart har man jobbet som obetald kritiker så man blir tvungen att böja sig lite. Så innan jag börjar jucka mot min damm samlande Ps3 så kommer denna recension

Ni som känner mig vet att jag älskar gore

. De lemmar som huggs av, mindre-åriga tar självmord och mycket, mycket blod. Allt det med en paralyserande berättelse som då annars ser ut som ett slakthus. Men det finns vissa som måste säga stopp. Vissa som förstår var gränslinjen står, vissa som vågar säga att det är för mycket, vissa som förstår att de måste sluta onanera trots att deras mor står framför de med vidöppen mun.
Tyvärr saknar jag denna gräns så
FUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUCK YOUUUUUUUUUUUUUUUU!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
(Ni som tar skiten allvarligt får öppna er röv för att se att det bara var ett överdrivet exemplar.)

Men även en människa som jag har mer än bara gore. Vid sidan om hänger det ju en massa animé, fan parningar på vissa karaktärer. Och tittar man riktigt noga ser man en ukrainsk polka verision av Kate Perrys Hot 'n' Cold. Ibland måste man veta när man känner sig för något annorlunda. Ett spel där man tjänar mer än massmord.
Så detta är "Flower".

Flower är ett Ps3 exclusive nedladdningsbart spel som skapades av "Thatgamecompany" vilket deras första spel var "Flow". Spelade aldrig det så fan vet jag.
Flower är deras "spirituella" uppföljare men nog snackat om det.

Den har en lite konstig berättelse. Man tiltar sin kontroller som zoomar in mot en blomma och då följer man dess "Dröm" genom att man först börjar som blomman man valde och flyger mot andra blommor.

Flower har en av de simplaste kontroll någonsin. Man trycker på en knapp, vilken som helst och använder Ps3 kontrollen sixaxis för att styra spelet. D.V.S. tilta upp för att flyga upp, tilta ner för att flyga ner, tilta vänster för vänster, höger för höger och så vidare. Håller man den knapp man trycker längre, desto snabbar blir det.

Som sagt man börjar som blomman man valde i menyn, eller vad som ska föreställa en. Startar men att trycka på en knapp och man styr en kronblad från blommar. Eller rättare sagt, man styr vinden som styr blomman. Man flyger förbi (Måste nudda) andra blommor för att deras kronblad flyger och följer med. Och till slut har man en armè av kronblad för att "ändra" deras tillvaro.

Man flyger runt blommorna som spelar en liten sträng eller vad de nu är och vissa blommor har konsekvenser ändrar spel tillvaron t.ex aktiverar vindkraftverk eller återupplivar en död gräsmatta till en levande vilket oftast gror fram flera andra blommor medans man ändrar spelvärlden.

Spelet har inga fiender, ingen tids frister eller skadepoäng.....ok skade poäng kanske finns då de andra kronbladen bränns bort. Men kronbladet som man började med kan inte brännas bort så det finns inget Game Over i spelet heller.
Den har inte ens ord, well.... förutom på eftertexterna men det finns ingen direkt story, knappt hjälp på vad man ska göra, men det är det som är meningen för Thatgamecompany. Deras tanke är att man ska låta "känslorna" flöda. Kunna berätta en egen berättelse genom de.

Spelet är mycket vackert, och det gäller att kalla fram på sin emotionella sida för att kunna äta hela kakan. Men ändå om man bara tar en tugga känns det bara fantastiskt
Det verkar som om spelet vore en stor enda meddelande för en "ren värld" eller liknande. Speciellt under en sista(näst sista) blomma då man flyger genom en stad och ger den färg och tar bort den metaliska smutsen från stan. Hela den nivån är ett enda stor revolution för att inte tala om musiken. Spelet har en av de vakraste musik som jag någonsin hört. Speciellt på den sista(näst sista) blomman då blomrevolutionen kunde inte ha en vackrare musik. Ärligt talat fick det mig att tappa en tår. Och hittils har bara två låtar lyckats göra det. "Purification of the City" (Som är med i Flower) och "Suteki Da Ne" (Från Final Fantasy X).
Och vad jag kallar min favorit nivå för sista(näst sista) blomman är för att man spelar genom eftertexterna också. Spelar som ett kronblad som flyger genom blommor som istället för kronblad har namnen av Thatgamecompany. Vilket är ganska orginellt. Men tekniskt sätt är det ens inte direkt en blomma utan en liten tavla av en blomma när man väljer just nivån.

Tyvärr i ett spel som verkar som ett "Frihets" spel så har den en gräns. Flyger man för långt blåser vinden tillbaka mot spelet. Men det gör inte så mycket. Bättre än osynliga väggar åtminstonde.
Ibland kan kontrollen vara lite jobbigt då antingen man svänger för lite eller för mycket. Speciellt under full fart av vinden då man kan missa vissa kronblad.
Spelet är ganska kort. Tar ca en timme för att klara av hela spelet.

Men trots det är det en fantastiskt spel och precis som Metro 2033 så är det en av mina favorit spel. Att spela hela spelet ger inget mer än en isande känsla av fullkomlighet genom kroppen. Trots att det verkar vara lite "vimpigt" så är det nåt att vara stolt över. För att de missar ett fantastiskt spel.

Gilla, Kommentera, nu ska jag spela Deus Ex

Metro 2033

Also I made a pedophile joke in between since this is an apocalyptic scenario

Detta må låta konstigt att jag skriver detta, men:
HÖRGLI-BÖRGLI-BUBALI-DOO.

Men hur som helst, "METRO 2033"
(Den här gången är bilden min eftersom spelet jag köpte är för PC)

Hade tänkt att ha en bild av spelet och boken med tanke på att jag äger båda, men näh. Dock, jag kommer väl att berätta om båda så håll ögonen öppna. Detta är den första spelet där jag hade svårt att välja bild för.
Metro 2033 skapades först av den ryske författaren Dmitrij Gluchovskij och skickade den som ett internet projekt, den blev ganska populär och skrevs som bok. 2005 och översattes till svenska 2009 och för att köra det rätt, Metro 2033 är den första och hittils enda boken som jag läser seriöst. Många böcker som jag läst har jag bara swiflat förbi eftersom det intresserar mig inte ett skit. (Vilket leder till att många anklagar mig för att hoppa över sidorna) Och läst klart boken 5 gånger. Den första gången behöver man inte berätta, men resten är av två anledningar, för det första ÄR det en bra bok. För den andra är det för att det var den enda boken som inte tog 10 minuter att läsa ut medans jag var i Thailand.

Så några utvecklare från GSC (De som gjorde S.T.A.L.K.E.R.) bestämde sig att skapa en egen spel företag, så dett ledde till 4AGames.

Hur som helst, Hela berättelsen handlar om en man vid namn Artiom/Artiyom/ni vet resten, som bor på en metro station vid namn "VDNCh" efter ett krig som har utplånat hela planeten och mänskligheten måste leva under jorden. I metron, då det är världens största bunker. Där de lever på svamp,fläsk,kyckling och för de som har det hårt, råttor.
VDNCh är i ständigt anfall av en mystisk varelse vid namn "Dark Ones"/"De Svarta"(Inget rasism). Artiom har då fått ett uppdrag att skicka ett meddelande till "Polis" (Tänk på Acropolis men ta bort "Acro") för hjälp mot de svarta. Han lämnar sin hemstation och äventyret börjar.

En ganska typisk FPS, man siktar på de som skadar dig och de är borta. Det viktiga är att valutan i metron är ammution eller rättare sagt "militärs patroner" så bestämmer man sig att löst spruta varenda patron på en sten kan du lika gärna spela utan keyboard och mus. Och om ni undrar så används det mesta patroner "metro patroner" skapade av invånarna i metron och är då mindre värda än militär patroner. Men man kan då plocka ammution från sina avlivna fiender så det funkar väl?
Och med tanke på att jag köpte till datorn så fick jag Ranger DLC med extra svårighetsgrader och något nytt vapen.
Spelet kör också på mycket bra atmosfär och jävligt bra soundtrack, att då känna att det är en "tight men vanligt liv på metrons station" till "Gud, vilken värld vi förstörde" till att "alltid vända sig om inför en mutant attack, trots att man är i grupp". dessutom har den vissa gitarr spelningar men S.T.A.L.K.E.R. hade övervinnligt mer. Dock de är bra och det är vad som räknas.
När man skadas har man det typiska ögonblödningen. Men åtminstonde täck inte hela skärmen utan bara vid sidorna och åker längre åt mitten ju mer man skadas, ända till halvvägs då man fortfarande kan se klart om nu fienderna är vid mitten. Man kan låta det gå över, men det tar längre tid så när man har större skador kan man använda hälsoförpackningar/sprutor för att hela sig (inte helt men en del). Och medans man är skadad siktar man dåligare.

Under tunnelbanan strider man mot; banditer,kommunister,nazister och mutanter under jorden, man väl också tar sig upp till den förstörda ytan, men då är det bäst att man har köpt gasfilter för att man inte överlever länge utan gasmask. Och för att köra lite med realism, gasmaske skadas t.o.m. går sönder så det är bäst att byta gasmask som du hittar runt eller inte bli skadad alls.

Mellan boken och spelet, resan verkar vara helt åt helvete. Det enda som var lik boken var resan till "Riga/Rizjskaja" inte UNDER resan dit utan bara "resan" innan resan mellan boken och spelet går skilda vägar. Trots det verkade "kartan" som resan går genom verkade stämma ganska mycket från boken till spelet.
Jag kan förstå att spelet var tvungen att ta en annan väg för att boken ganska mycket är resande mellan stationerna utan att något mycket action händer. Ganska mycket kommer från hur Artiom tycker och tänker. Det var till och med en del av boken där en man läste en tysk dikt mitt under en invasion av banditer till grannstationen som också var ockuperat av banditer......BIG LIPPED ALLIGATOR MOMENT!!!!
Dock atmosfären och draman var i topp och det är nåt jag kan förlåta.

Spelet är mer tvungen att köra med action, då det är nödvändigt att hålla spelaren "inne", kan inte tänka mig hur det skulle vara att stå mitt under kalabalik medans nån snackar om Sankt Petersburg med en efterbliven pojke sittande vid sidan.
Till och med vissa karaktärer möter du inte under spelet samt boken. I ena sidan har vi Anton, ytterpostledare för "Kievskaja" vars son har blivit kidnapppad av kannibaler vars tro består av en gigantisk mask.
I andra sidan har vi Andrew, smeden, som räddar dig från röda kommunister och medlem för en opposition mot den röda armén och hjälper Artiom genom att smuggla honom till en tunnel där det är ständigt krig mellan röda kommunsiter och ryska fascister.
Vissa personer möter man antingen för tidigt eller för sent eller aldrig och andra verkar inte utföra sina karaktärer som skapades i boken.
Men trots det lyckades spelet hålla balansen för att alla spelade sin lilla roll.

Och spelet har lämnat sina citat för Metro 2033 fans, de är faktiskt ganska bra. Boken och spelet visar olika människors tankar och ideologier som nyckel för hela boken
Man delas mellan att gå runt och skjuta för att det är farligt och att chilla nånstans i stationen, lyssna på medborgare som snacka refenser från boken och för att sätta easter egg på toppen av tårtan, flera böcker från "Metro Universum" ligger utspritt i spelet.
Vad jag snackar om är att efter Metro 2033, en annan författare, Sergei Antonov beslöt för att fortsätta med Metro 2033 berättelsen. Ok, jag tror inte att det är uppföljare eller nåt. Nej,nej, det är inviduella berättelser i Metro 2033 miljön.
De till och med gjorde en referens på "Roadside Picknick" (Boken som S.T.A.L.K.E.R. var baserad på.)
De är också gjort mycket bra jobb med ljuset, med skuggor och rök, vågor av värme från oljelampan. Ljuset är faktiskt nyckeln till delar av spelet, och av nån anledning har smygningar i vissa uppdrag som jag berättar senare.

Många kritiker innan mig har snackat om att det är svårt att träffa fienden med vapnen och att det tar vissa skott att fälla de.
Men vad jag har för det första saken om "svårt att träffa fienden.... DET ÄR DET SOM ÄR MENINGEN!!!!!! Vi snackar post-apokalyptisk framtid här. Vapnen har rostat, samlat damm!! Och många som säger det när de använder "Bastard" vapnet. DE HAR REDAN SAGT I SPELET ATT VAPNET HAR DÅLIGT SIKTE!!! Dessutom så sprejar de vapnet. DE HAR JU SAGT I SPELET ATT ANVÄNDA KORTA SALVOR!!! Och dessutom, Artiom är ingen soldat. Han har ingen träning, visst det är nämnd i spelet att han är en "dead-eye shot" men det betyder inte att han är tränad med att använda automatvapen.
För den andra om "svårt att döda fiender" är att DU ANVÄNDER METRO GJORDA PATRONER!!!! DE ÄR SVAGARE ÄN MILITÄRS PATRONER!!!!!! När det gäller mutanter är det självklart DE ÄR MUTANTER!!!! De kan lika gärna ha pansar som skinn!!!!
Det var en jävel på Youtube som klagar att det tar hundra skott att döda en person så att spelet är en halv RTS(Real Time Strategy), Den jäveln vill jag stoppa en hel fot genom hans anus. Men hur som helst, de är gamla vapen, det gör att skadan blir mindre. Visst, jag hade lite svårt med tidigare nivåer då vapnen sög. Men när jag väl fick tag på en "VSV" med sikte, laser och ljuddämpare blev spelet skit enkelt (Nåt jag kan undra om de som jobbade på GSC snodde vissa "För enkelt när man väl har rätt vapen" ritningar). Det tar bara två-fyra skott att döda en fiende. Men det är ju självklart att det tar lite skott i början att döda en fiende, men vi snackar om billiga patroner på halv-rostade vapen mot armerade banditer (Ok, de kanske inte har kevlar, men en mindre läderskydd funkar lika bra mot billiga patroner. Speciellt med Bastard vapnet) Nazister och Röda kommunister. När jag var nära slutet hade jag så mycket patroner, att jag kan köpa tre sex-slavar,kunna utrota en hel station på befolkning och ändå ha råd med välstekt rimmat fläsk för två år. (Mer om jag skaffar ett jobb om nu jag inte är efterlyst)
Jag spelade också på "Ranger Hard" en extra svårighetsgrad där när man plockar ammunition får man ca 1-2 patroner. Trots det hade jag inga problem när jag väl skaffade VSV vapnet och kunde pröjsa mig igenom som kniv genom smör så länge jag inte mötte för hård eld mot mig. Men såklart, jag spelade på "Hard", "Ranger Hard" så nåt sådant är en sak jag var tvungen att möta med pannan före.
Jag har också märkt att vissa har jämnfört Metro 2033 med Fallout 3 och några av de har pung nog att säga att Metro 2033 är en rip-off av Fallout 3. De som har sagt det har kört huvudet genom deras egen röv, så långt upp att de kvävs av deras egen mage!!
För det första så är tidsperioden helt fel, fel länder och för att sätta mer, i Fallout så börjar mänskligeheten om fråm början. De bygger nya städer och startar om civilisationen.
I Metro 2033 är civilisationen på väg mot deras undergång. De vet inte om det finns överlevare trots försök av kontakter och de klarar inte av länge, ute i den övre världen. Visst Amerika verkar ha överlevt, men det vet väl inga ryssar, trots försök av kontakt. (Som jag sa tidigare.) Och i Fallout vet man inte ens om Ryssland klarade sig. För att vad jag sa om att tidsperioden är stor. Vi snackar om ca hundra-trehundra-kanske ännu mer, nånstans på kanske tvåtusen, eller till och med tretusentalet. Där är det ju alltid en andra chans för överlvare att ta sig upp till ytan. I Metro 2033, (om ni nu inte har stoppat en påle genom örat när ni väl läser detta) så är året 2033. Enligt Metro universum startade kriget för 20 år sedan d.v.s. 2013. Vilket ger ingen chans för radioaktiviteten att gå ner. Till och med slogan är olik. Fallout slogan är "Prepare for the Future/Förbered för Framtiden" medans den ryska slogan är "Fear The Future/Frukta Framtiden" det var väl ganska lik huh? HUH??!!
Metro 2033 kan jämnföras med S.T.A.L.K.E.R. men trots det är de fortfarande stor skillnad. Medans vad jag tror är att S.T.A.L.K.E.R. kan jämnföras med Fallout 3.

Så detta är som att skiva mig själv med en osthyvel så jag har nåt att använda till toast senare, men här är det.
Spelet hade vissa buggar och glitchar det är ju ett problem för XBOX 360 HAH!!!! De patchade senare men det kan de inte få poäng för. Inte direkt några S.T.A.L.K.E.R. krasch, men något mindre än det.
Jag hade själv inte så mycket problem med buggar förutom två som kommer senare.
Visst den kanske har vissa grafikfel här och där och vissa animationer går genom huden och så vidare. Men det är bara sten plockning. Alla FPS spel har sånna problem. En större glitch var när jag var i en vagn och sköt mutanter, efter en kort filmsekvens där Artioms kollega blev tagen av mutanter, verkade en mutant fastna. Jag sköt men kunde inte döda den så tills jag krashade vagnen var mutanten kvar och skrek medans halva kroppen gick genom marken. Det var inget större problem så jag gick vidare utan svårigheter. En annan större bugg jag mötte vär nära slutet, efter en kort sekvens kunde jag inte plocka fram vapnen, vilket ledde till att jag fick börja om från förra nivån. Dock det gjorde inte så mycket, ca 10 minuter tog det för delen innan så det gick ganska snabbt och slapp problemet nästa gång jag kom till sekvensen.
Det är något med den engelska dubbningen som buggar mig, låter alldeles för konstigt. Som t.ex när jag slogs mot mutanter med en grupp och en av soldaterna dog, en av hans kompis kom till honom och snackade något om att hämnas men hur som helst, rösten var skrämmande robotlik monoton och för stel. När jag väl bytte till ryska, var det lite bättre. Hade mer dramatik och känsla men fortfarande kunde jag inte låta bli att höja ögonbrynet i vissa delar av spelet. Men jag kan inte skylla på engelska dubbningen, i vissa delar på ryska språket måste jag ibland höja ögonbrynet som vanligt, som om jag försökte ändra mina "asiat" ögon. För att inte tala om Artioms röst. Jag trodde ganska mycket att Artiom skulle vara en tyst huvudperson som "Gordon Freeman", "Chell" eller "Samus Aran" (Åtminstonde innan "Team Ninja" tog över och gav henne både en röst och ett karaktär av en deprimerad sex-slav.) Men under monolog av nivåerna talar han, så mycket av det då (Inget dåligt dock). Istället blir han en ansiktlös hjälte. Man får inte en syn på hans ansikte förutom i en särskild scen men han hade en militärhjälm på sig så, så mycket av det då. Den engelska dubbingen lät han som en tonårig emo medans den ryska språket hade han en jävligt mörk röst, som hjälten från Two Worlds 2 (Inter - 1 (Ok, jag slutar med det)) och medans Artiom ska vara ca 25 år gammal, rösten i spelet låter ca 35 år gammal man som rökt redan vid år 10.
Och det är en ganska jobbig berättelse-uppdrag där man bär ett barn på sina axlar medans man skyddar mot mutanter. Hela meningen är att han ska varna dig inför en attack men han skriker inte förrän man har fått ena skinkan avbiten. Dessutom har han en ganska jobbigt "rysk-engelsk" röst och pratar alldeles för snabbt som om han var på "fastforward" Men om man skyndar sig lite har man inte så mycket problem med mutanterna. Tack och lov att det bara var i en nivå.
Otroligt nog, har spelet vissa "moral val". Då de påverkar spelets slut. För att ganska mycket tjänar man bra moral med en ljust sken vid sidorna och en ljus andetag hörs. Det kan man få om man donerar patroner till fattiga, finner vissa lik, plockar vissa ammunition och liknande. Medans man sänker sin moral med att stjäla ammunition, skjuter vilt på vissa platser, tjuvlyssnar på vissa och så vidare, blaha, blaha, blaha.
Men problemet är att, medans ena halvan ger oss olika chanser att höja eller sänka moralen, andra halvan verkar sakna mycket av det. De flesta höjnings moralerna var att jag fann lik (En förklarning berättar att man hedrar personen död att använda det ammunition och liknande över av de dog för, så att deras död inte är i onödan och deras värdefulla ammunition slipper ruttna) vilket leder mig till den goda slutet. Men till slut hade den inte tillräckligt. Moral valen måste vara mer, och åtminstonde öka en jävla massa moral sänkningar för att det som om spelet tvingar dig god moral.
Då spelet är ganska kort och ganska lite trots konversationerna av NPC är det inget särskilt man kan annars göra. Man kan väl kanske betala en patron för att byta låt på barerna och ta ett bloss från en vattenpipa för att du gillar "Bullet-time" men det är inget tillräckligt.
Men den mest korkade är detta, man behöver inte spela två gånger för att få både den bra eller dåliga slutet. När man når slutet med bra moral har man ett val man kan göra, så man kan både få den bra och dåliga slutet så länge man har positiv moral. Och så behöver man bara börja om kapitlet för att skaffa den andra slutet.
I vissa delar av spelet när man måste strida mot andra människor så har man vissa val, antingen mörda varenda jävel eller hitta alternativa vägar mot målet. Men det våra är att smyga utan att bli upptäckt, då man blir till ost. Många kritiker klagar över att om man blir upptäckt verkar alla skjuta mot dig. Men det går också att förklara. När man strider mot andra människor så slåss man i tunnlar, skjuter man blir det eko genom hela tunneln/stationen. Visst det är irriterande när man blir upptäckt och vissa achievements kräver att man inte dödar någon under en hel nivå. Men då är det bara att spela på enkel, köpa en tung skyddsväst och försök att smyga så långt du kan och lägg din penis fem meter bakom dig i hopp av att ingen snubblar över den och ta hälsoförpackningar när du är svårt skadad. Men till slut är det onödigt. Är man en bra spelare kan man skjuta någon i huvudet och det STORA positiva är att man kan plocka ammunition från liken. Så att vara en "ren själ" genom spelet är huvudet inget annat en ett ollon. Som sagt, ammution är viktigt och man får ju mer om man kör massmördare än blomutdelare.
Det är en liten del om spöken i Metro 2033 i en nivå möter man en särskild person som hjälper dig och förklarar en ideologi om själar som för alltid blir tvungen att repetera de sista minuterna i livet. Hela spelet verkar sig som att det är en stor sak men faktiskt, såg bara spöken på tre nivåer och man kan bara dö av två av de. Men det är lite av att förstå om man tänker lite. Det kommer att leda till att man smyger sig tre meter per timme och irriterar sig för att man inte såg en jävel springa bakom dig och din själ blir fast i metron för alltid.

Trots allt negativ skit jag var tvungen att plocka efter Metro 2033 och tack och fucking lov att jag inte kastrerade mig själv med en elvisp efter det medans jag skrev. Så är Metro 2033 en av mina mest favorita spel. Dess atmosfär och fantastiska berättelse dock kort och lite väl simpel, och nåt som är lite originellt. Och nu ser jag äntligen ett jävla spel där amerikaner inte är "världens sista hopp". Jag börjar mer och mer tro på amerikanska stereotyper...och ja, jag tror också på asiatiska stereotyper med tanke på vad jag gillar.....MEN INTE FÖR MYCKET!!!!!NEJ!!!!

Gilla, Kommentera, ni vet resten.....ye.....

Two Worlds 2

Ye........... Bort med nudlar för ett tag och dags att skriva vidare. Jag har ingen aning om det var smart at äta tre vitamin piller efter att ha borstat tänderna men friterad mun kan jag bry mig om senare. Jag ska ju ändå planera att köpa en gasmask. Med vad jag hatar med söndar är det inte för att det är skola eller nåt liknande, men anledningen till att jag hatar söndagar är att det är de dagar

 jag har svårt att sova. Har försökt de klassiska hjälpmedel för sömns, och där satt jag bara en kväll med en hög av "Kalle Ankas Pockets".
Men nog med sömnlösa söndagar (det är ju onsdag natt), detta är "Two Worlds 2"
(Bilden är inte min eftersom jag spelar på Ps3)

Two Worlds 2 är ett "RPG spel med ett namn där det just inte är meningen att ha någon uppföjare, så det är därför vi satte en tvåa, och nu måste vi sätta i ännu en tvåa vilket gör namnet helt konstigt" i förkortning på "RPGSMENDDJIÄMAHNUSDÄDVSETONMVSÄETVGNHK syndrom".

Jag spelade aldrig Two Worlds (1) men efter wikipedia (då spelet var inget vidare av andra kritiker) verkade den vara direkt uppförjare av första spelet. Men för de nya spelare verkade det nästan vara lite konstigt. Man introduceras i ett slott med massor av väktare, de flesta soldater hade skinande rustning verkade de leda en man som klär sig i T-shirt och jeans, nästan som om snubben tog fel slott.
Hur som helst du verkar ha en syster och båda fastbunden i stolar tills någon Sauron-wannabe kommer fram och gör något konstigt magi med dig och din syster innan du blev räddad av en grupp orcher (Som genom första spelet var hela spelets fiende. Hela rasen alltså.) Och förbereder dig genom ett anfall tillbaka till slottet för att störta tyrannen.
Så detta är handlingen, innan så skapar hur din karaktär ska se ut och ja, det måste vara en man.
Som sagt, du går runt, dödar hit och dit öppnar flera platser spelet är gigantisk och mycket vackert. Ok, den kanske inte har alla årstider men vår och sommar har den.
Till stor skillnad av många västerländska RPG då alla karaktärer dödar sina fiender med en arg blick. Att de inte ens kan le för nån minut verkar inte fel, till och med när man bestämmer sig att vara Hitler 2.3 beta verision. Men när karaktären i Two Worlds 2 fnittrar som en "skol-flicka som just fick reda på att en kille är kär i henne" varje gång han dödar en grupp fiender kanske är ett till tre steg för mycket.

Av en ganska typiska vapen kan man antingen välja närstrid, båge eller magi. Och medans båge och närstrid är med det typiska, låt mig berätta om magi.
Om man använder magi (såklart måste man ha en lång stav) är den ganska mycket baserad på olika sorters kort. Man måste välja en element, vilken sorts av magi man ska använda och också några extra kraft kort för att öka just den sorts magi man är ute efter och olika kombinationer blir olika magier. Så om en fiende är t.ex immun mot eld så måste jag gå till menyn och plocka fram ännu en kombination medans de springer mot dig med en trasdocka för att knocka dig med det. När det gäller båge så måste man nästan gå genom en jävla lista "Ok, plocka fram vapnet, välj sniper-läge, välj special attack, välj mål, tryck på attack! Ops! verkar som om du glömde byta till attack-läge så nu karatesparkar du luften och ger dig din position till fienden så de kan skära bröstvårtorna av dig.
OK!!!!!!NÄRSTRID FÖR MIG!!!!!

Men min mest intresanta är att man kan spela instrument för att tigga sig pengar och med tanke på mina skills på musik blev jag miljonär på ca en halvtimme.

Hur som helst, detta är en RPG så i vissa uppdrag kan man välja mellan olika val på hur uppdraget ska sluta. Som t.ex om du ska hjälpa en orch att antingen döda en av hans fiender ELLER låta fienden överleva för att ge dig en nyckel för en grotta som "sägs" ha föremål.
Och man kan springa runt i flera timmar, medans man letar efter uppdrag. Och medans man söker efter fiender gör att gå upp i nivå och slösa poäng i färdigheter. Det är ganska mycket att man måste slösa färdigheter så det är ganska mycket "välj det du vill ha och skit i resten"

Wow........redan? Det var snabbt.........Ok, då.
Den körs på ganska hög frame-rate så jag kan tacka min huvud för att jag köpte spelet för Ps3 då min gamla dator skulle ha kraschat under installationen. För att inte tala på hur många minuter jag kan räkna innan den svarar på en knapp som jag har tryckt
Spelet må vara gigantisk men det är jävligt lite i den. Ganska mycket är bara tre öar och en del av den större ön. Resten är byggt på vatten. Visst det är mycket vackert, men när man vill nånstans kan man bara teleportera sig åt helvete. Man får tag på en båt senare i spelet, men det finns inga extra öar med något speciellt. Så jag bestämde mig för att ta en resa till fastlandet vare sig det fanns vissa örter och vargar jag kunde döda. Men med mina försök att ta mig till mitten av landet verkar vara omöjligt.
För att inte snacka om raserna, spelet ÄR en typisk fantasi med alver, orcher, dvärgar, men jag möter inte ett skit i spelet. Visst de enda vänliga som INTE är människor, är orchgruppen som räddade dig men inget annat!!Rasismen?
Spelet verkade faktiskt oklar, med en gamer som mig blev jag klar med spelet jävligt snabbt och vad mer fanns det än bara att leta efter babianer att döda. Jag kan inte ens få 100% på hästridnings rykte eftersom det finns inga fler uppdrag på hästridning. Och det finns en bug på en uppdrag där som jag berättade tidare att låta fienden till orchen leva för att ta en nyckel till en grotta. Då jag upptäckte att grottan går inte att öppna på grund av en bug. En fixades av en patch senare men för Ps3'n funkar den fortfarande inte. WTF!!!!
För att vara en RPG, valen man har i uppdragen ändrar inte hur slutet kommer att vara! Det ändras bara i uppdraget i sig som t.ex i en uppdrag där jag antingen skulle hjälpa en kvinna med diplomatisk blod eller en kriminel mästertjuv för att då berätta om något torn. Visst, jag hjälpte kvinnan och fick en ganska ok sex scen, men den var över innan jag nådde R'et i eRektion. Men inget ändrades i hela berättelsen. Visst, du kanske fick en annorlunda belöning, och några uppdrag som ändras beror på vilka val du gjorde, men annars är det inget särskilt som ändrar uppdraget med att rädda din tvillingsyster.
För att inte tala din karaktärs överdrivet mörka röst som om han hade rökt redan han var en bäbis.
Och spelet hållde sig inte direkt över vad den lovade. Redan vid början av spelet trodde jag att man skulle samla en armé av orcher,dvärgar,alver,kristallmonster och liknande för att springa genom fronten med svärdet högt över huvudet. Men nej,nej,nej,nej. Det enda man gör är att ta bakdörren genom slottet och man har inte ens en klimatisk boss strid ens. Jag trodde också att man skulle möta någon boss som kan ta t.ex en kvart att döda. Men där kör man bara batista mot en drake. Som inte var svår. Det är bara att ta skydd för elden så slipper man de flesta skadorna.

Otroligt nog har spelet online funktioner där man kan skapa en egen karaktär, man eller kvinna. Man kan också välja olika raser som BORDE ha existerat under singelplayer. Man kan fortsätta en annan berättelse över att skaffa en sarkofag till Sauron-wannaben i sju olika kapitlar. Och där måste man ha en grupp om man inte är en über spelare så kan man knappt klara av kapitlarna.
Jag kan säga att spelet har ojämnt med jämnlika nivåer. Man antingen möter nån som är för svag eller för stark och en snabb sak av att MAGI ÄR FÖR KRAFTFULL I SPELET!!! Seriöst, några plussar hit och dit och man är fucking ostoppbar.
Online har också Duel d.v.s en mot en eller deathmatch, grupp mot grupp.
Crystal Capture är ganska onödig där det enda man gör är att samla döskallar.
Och så har man Village Mode där man bygger upp en by och håller den fri från hot och attacker. En ganska nödvändigt sätt att tjäna pengar på.
Hela skiten väljs slumpvis och det är till och med svårt att ens finna en grupp.
Men till slut är Multiplayer i Two Worlds 2, (Barcelona - 3) onödigt.

Så detta är Two Worlds 2 (Milan - 2) en ganska oklar spel men ännu håller sig för att vara en hel RPG spel. Och med en berättelse som bara sprider på benen för en uppföljare som en nymfomanisk kvinna. För då är det bara att vänta på Two Worlds 3 (Juventus - 0)

Gilla, Kommentera, nästa kommer upp om några dagar.

S.T.A.L.K.E.R. Shadow of Chernobyl

Som jag sa under min recension om Band Master, att skicka recensioner till Youtube är som stå i en öde ö och kastar flaskpost i ett hav av flaskpost.
Man kan annars göra en blogg där man skriver recensioner, men där är bara andra sidan av ön.
D.V.S. ena sidan är av youtube-recensioner, andra sidan är av bloggar.
Att skicka recensioner på Facebook är som att kasta flaskpost under vattnet, och med t

anke på att det är på svenska är jag nånstans i något svensk sjö. Så jag hoppas att någon bestämmer sig för att titta ner innan luften tar slut.

Hur som helst, om ni förväntar er något nysläppt spel så kan ni knyta ihop och dricka färg. För att jag saknar stålar och jobb. Och är ganska för upptagen med att träna tentaklar inför mitt anfall mot Sveriges kvinnor. Och så har jag planerat av att köpa ett par T-shirts och en gas mask men hur som helst, detta är S.T.A.L.K.E.R. Shadow of Chernobyl. Med den rätta utalandet Ess.Tee.Aee.Ell.Kei.Ee.Arr. Shadow of Chernobyl, Skapad av GSC.

STALKER, utspelar sig i år 2012,Tjernobyl,Ukraina där en till explosion gick över Tjernobyl som drog över flera magnituder. Platsen kallas nu för "Zonen" och av explosionen skapades mystiska förmål som kallas "Artefakter" och paranormala (t.ex anomalier och mutanter) händelser går runt zonen, helst i mitten. Zonen bevakas runt av militären. Men det stoppar inte stalkers att hitta en annan väg in till zonen, skaffar artefakter och säljer de för jävligt massor med "Rupel" (Den ryska valutan) men med deras girighet strider stalkerna med varandra. Men för de flesta är det neutralitet. Alla i samma uppdrag av att nå till mitten av zonen till en sällsynt artifakt vid namn "Monolith" som sägs uppfylla alla önskningar.

Det finns två olika sorters stalker, den ena är en förföljare. Och den andra är människor som smyger sig in i något förbjudna och farliga platser och säljer t.ex minor, mässlingshylsor och liknande gammaldags militär skräp och liknande.

Hur som helst, spelet startar en namnlös Stalker vid namn "Marked One" som vaknar efter att ha överlevt en lastbils krasch med lik. Med en PDA som står att döda en stalker vid namn "Strelok" och äventyret börjar.

Det är ganska mycket simpelt (halv) free-roam spel, man har en särskild area av en plats i PDA'n Den är delad i olika delar så när man vill till en annan del av zonen måste man gå genom loading och skit. Men problemet är att bara halva kartan (vilken del av zonen man än är) kan bara användas. Trots det är den ett riktigt stort spel.

Det är en ganska nice RPG-FPS där om man vill sjuta någon så är det bara att skjuta någon. Dock precis som RPG finns det konsekvenser, t.ex bestämmer du att döda någon fri stalker så skjuter alla i närheten dig. Man bestämmer sig vilka vapen och ammutioner man har och använder, vissa kan ha sikte i sig, vissa kan skjuta granater bla,bla ni vet vidare om ni kan nåt om västra RPG.

Man tar uppdrag av någon eller några och sticker till en plats eller dödar någon eller något och sticker tillbaka och hämtar belöning, eller kan man bara skita i allt och leka runt.
Men om man nu vill följa efter Strelok är det inte så många uppdrag. Men om man inte gör sido-uppdragen för att skaffa pengar och föremål kan man lika gärna lägga sig ner och vänta tills någon äter dig.
Att skaffa nödvändig rustning är ett måste, så det är ganska mycket planering och val man måste göra och finna vissa gömda föremål. Tack vare mina minnen av tidigare gameplay av Stalker: SoC kunde jag veta var man får tag på vissa gömda föremål som var till gigantisk hjälp.
Och om man bara rushar genom spelet dör man lika snabbt som "Bear Grylls" äter kryp.
Man kan också plocka artefakter men många är ganska värdelösa så det är bättre att sälja de. Men OM du hittar någon bra så kan ha upp till 5 stycken artefakter och alla är väl designade. Samma sak med vapnen och ammutionerna är ganska mycket olika färger och former.

Spelet har ganska bra "Val och Konsekvenser" men det är mellan "döda alla" eller "hjälpa alla". Den har också lite konsekvenser på vilka du hjälper och vilka du dödar. Och det som är intressant är att liken som du har dödat, (åtminstonde de flesta) är kvar. Trots att du lämnar zonen och det kan också betyda för dina fiender. Som t.ex det finns en plats som heter "Bar", jag råkade döda någon och fick halva platsen efter mig. Två timmar senare är jag fortfarande anfallen efter att ha gjort några uppdrag, så jag hade val av att antingen utrota halva folkligheten eller springa i hopp att jag inte blir skjuten.

Spelet har minnesvärda citat och jag älskar hur Sidorivich (En nyckel-karaktär) säger "Good hunting, stalker". För att inte tala om deras filmsekvenser. Mycket vackra, lite "mindfuck" men förstående när man väl har sättit pusselbitarna på plats.

Spelet NPC är byggd på ALife så vad du en gör så gör de sina grejer också. Ena gången du möter de kanske du ser de på "Cordon" och nästa gång kanske du möter de i "Yantar" Man kan inte bestämma över vart de ska gå och vad de ska göra. Samma sak med fienderna också, ibland kanske dina vänner stöter på mutanter och ibland campar de nånstans. Ibland kanske du möter på några fiender direkt mot ansiktet efter att ha bytt zon. (Har hänt mig, ingen vacker syn.)

Spelet är byggt på att vara mycket atmosfärisk, att man käner sig ensam. Speciellt när man går in på laboratorium senare i spelet. Där kör spelet med av försöka göra dig paraniod. Gnissel, prassel, någon slår mot nåt rör, dörrar slås till, vissa föremål svävar och kastas mot dig.........WHAT!!!!!?????
Musiken är också ganska bra gjort komposerad av "MoozE" och har några fantastiska låtar av bandet "Firelake" båda lyckats göra spelet atmosfärisk. För att inte tala om gitarr spelningen, jag älskar att bara stå där och lyssna på de.

Yay!!!Negativitet!!!
Trots att ALife gör spelet verklig så kan du inte direkt lita för mycket på allierade NPC. Det är som att deras IQ går ner per minut och du kan faktist se utvecklingen. För att inte tala om hur många som bara går självmord genom anomalier eller att de sittr så nära lägerelden att de dör.
om sagt av att filmsekvenserna är bra gjorda och minnesvärda så är det inte mycket engelska, och ljudet är ganska hög så det är ca 23% att man blir döv det verkade som om de hade jobbat med hälften av de engelska röst skådespelet innan de sparkade resten och körde på. Man måste kunna ryska för att förstå vad vissa säger. Som t.ex NPC konverserar i ryska på camping platser och i strid. Och vid nära slutet var det nån djup rysk röst som gick genom korridorerna i ett försök att locka mig. Hur fan ska jag bli lockad om jag inte förstår vad det säger.
Och jag sa om minnesvärda citat, några är bra men resten är bara patetiska så att de är värda att minnas.
Svårighetsgraden har problem med att antingen vara för svår eller för enkelt. I början svettades jag bara av låg livspoäng, ammution och att jag hade en hel jävla militärs armé efter mig.
I många spel verkade man spela nån snubbe med pansar-kylskåp som rustning, men i Stalker verkade det att fienderna var i kylskåp medans du hade en kropp av senap och huvud av majonäs. De kan skjuta dig genom hundra kilometer och träffar vilken jävla vrå i kroppen som existerar och när du väl får tag på deras vapen verkade de avdunsta och där står du som en idiot.
Och jag spelade på "normal". Jag prövade spela på "Master" och där sparade jag mer än de gånger jag tryckte på skjut-knappen. Där kan man lika gärna byta vapnen mot en vattenpistol och fienderna förvandlas till demonerna från helvetet. För att inte tala om mutanterna, tre jävla magasiner tog det för att döda en mutant vårtsvin och så dog jag för att jag hade slut på bandage och dog genom förblödning. När jag väl passerade militären och lyckades få en sikte till min AK 47 blev spelet nästan för enkelt. (Såklart med vissa försvårningar) Och det enda jag fick kämpa med är vad jag inte behöver i ryggsäcken. Såklart när jag väl hamnade i strid med en grupp som kallade sig själv för "Monolith" verkade svårigheten gunga mer än en amatör porrfilm. Och fortfarande kan de skjuta dig efter några hundra kilometer. Och om du nu råkar möta någon fiende när du vänder genom ett hörn kan du lika gärna dra ner byxorna och böja dig om i en gränd.
Karaktärerna är inte SÅ varierande, det är ganska mycket "Döda någon som har en annorlunda färg i sin jacka".
Detta är ett spel där buggar och glitchar är vanligt att det nästan är löjligt. Visst, några är lite för fnitter men de flesta är bara irriterande som t.ex när spelet fastnar innan jag ens hann spara, ett exempel när man sparar på en dålig plats är i en "Arena" där jag fick slåss mot fullt utrustade soldatet med en gevär med ammution som jag tror är ärtor. När jag väl laddade upp min sparning verkade hela spelet ha fastnat. Visst jag kunde skjuta de i huvudet utan att de brydde sig, men spelet brydde sig inte heller så där fick jg springa runt med två lik innan jag fick börja om hela arenan.

Men spelet är baserad på överlevnad och det har de lyckats med. Man måste förbereda mat, ammution, vilken sorts av ammution, bandage, hälso förpackningar. Måste hålla koll på hungern, radiostrålning, anomalier.
Många spel är på automatisk helning och handledning, och det är för STALKER att visa att du kommer vara lika värdelös i en post-apokalyptisk Tjernobyl som du är just nu.
Spelet ganska mycket visar det basiska;
"Kan du gå? Kan du sikta? Kan du skjuta? Då är vi klara!"
Och så kastar de dig nånstans i zonen för dig själv medans resten sticker efter sardinburkar och prickig korv.
Detta är vad Fallout 3 var meningen att jobba med överlevnad på att tänka med att jobba med hungern, blödningar och liknande. Istället kunde jag bara springa mig genom spelet med ett plasma vapen. Dock Fallout: New Vegas gav mig något liknande så det är väl ok.

Så detta är S.T.A.L.K.E.R Shadow of Chernobyl. En ganska buggigt spel men ändå lyckats ge den post-apokalyptisk överlevnads krav som man vill ha. Med nästan odödliga mutanter och soldater.

Gilla, Kommentera, Det är sent så nu måste jag dra.