måndag 18 februari 2013

The Cave

Blimey! I haven't really gone through my sodding head with this thing through. And here I though I could lock people in a small room and gas them all with the essence of sour herring and let them all choke in their own vomit.

But anyway, I've never been to much in reviewing games that recently got released. I'm not really employed nor got rich parents so I have to gather whatever I have and use it to buy Donald Duck Pocket books. Nor am I someone who really follows most recent games because the ones I'm intrested comes during the other half of this year... probably. Or atleast I hope so.
But I kinda got a bit chance with this game right here, so this is "The Cave"

"The Cave" developed by "Double-Fine Studios" as a puzzle-platformer-adventure... thingy and... Holy Shit! It was created by "Ron Gilbert", the creator of the "Monkey Island"? So... a game made by both Ron Gilbert and Tim Schafer who created a couple of the best point 'n click adventure games ever... Yup! It was something I just had to look at.

So anyway, The story is about a talking cave that's known to show people about themselves and what they might become in the dark and deep labyrinth. And across time and space, seven people (or rather eight, one of the characters are actually two). Are drawn into the cave harboring secrets they do not wish to release.
So we have a group here so let's see who we have:
A knight, a monk, an adventurer, a scientist, a hillbilly, a time-traveler and creepy twins (It's always have to be "creepy" twins... real originality right there... Oh! the game acknowledges that... Oh well.)
So we take three of those buggers and enter The Cave... wait a minute... seven characters? Choosing only three? Using them to solve puzzles? THIS IS FUCKING MANIAC MANSION!!!! Another game made by Ron Gilbert during his time in Lucasarts.

So the gameplay is pretty easy, you individually control one of the three chosen characters, solve puzzles and move to the next area. It kinda hold as it's own level. Every area has it's own puzzle items to pick up and use only in the area, which is kinda nice so you don't have to run back and forth too much. But it also loses on it's creativity. Everything is kinda too simple like using a bucket to hold water drops so it doesn't hit a battery device, or use a crank from a well to use it on another well. Remember on my Chzo Mythos bit where most bad puzzles are usually bat shit crazy? Well, this is kinda the opposite of the same bad puzzzle formula. It's too simple and doesn't have much creativity. So it becomes too obvious puzzles and more of an item hunt kind of game. It's formula hides behind the split control like holding a lever to open a gate so another bloke can recieve an object.
And that's pretty much the whole gameplay in a fucking nutshell isn't it?. Having two of the characters holding a lever so it opens a gate for the third one to pass. Sometimes you have a smart puzzle, but most of the time it's to simple or gate opening. And thanks fucking christ that characters spawns at checkpoints or I would have rage-quit from all the tracking for every seperate character.

Anyway, every character have their own special skill, like The Hillbilly can hold his breath longer, The Time-traveler can phase through small walls, and The Twins can dublicate themselves in a phantom version of their previous position from their physical form. So every character will be used to complete the puzzles. The appeal of having to use different characters to solve puzzles differently was very intresting. But the problem is that it's contextual as fuck! The reason why comes later...

But eventually you will stumble upon a level that is for a certain character you chose on the trio and in obvious places just so you know. For example, The Knight will be in a castle, The Monk will be in a buddhist temple, and The Scientist will be in an underground labratory.
Because every character (I think) represents one of the 7 deadly sins, and their backstory is told by pictures you find by finding iconographs on walls that will tell on how it when the sin started to us. And the characters personal level will show us what the sin may create, have created or is creating. But certain character level are only accessable if you have the right characters with you. If you come to the Time-Travelers level without the Time-Traveler, then you can't phase through a wall to access the characters level, and you just take an opening and pass the level. But IF you have the Time-Traveler with you, then the opening is closed and you just have to complete it's level.

But that also leads to a problem for the game. The whole game is split into about 7 (Not sure the exact...) puzzle areas, and 3 of them are the chosen characters personal levels so most of the game are areas you encounter are the bloody same. I though that the whole game were suppose to adapt to the chosen characters you chose but as above it's extremly contextual. Oh yea! There might be a couple of hooks here and there for The Adventurer to swing, but why even bother and take the other way around instead as the others who doesn't need a bloody hook to pass the obstacle. Oh! I don't have the Time-Traveler with me so I can't phase through gate, so I may need two people for one to hold up a gate for the other to pass. Again! that's pretty much the game in a nutshell, holding up gates for others to pass and item hunt. And when you realise that you pretty much will be doing the same thing in 4 parts of the game breaks the illusion of a quite long puzzle game. I mean seriously, you can beat the bloody game in about an hour if you really know what you're supposed to do.

And for fuck sake! If you are going to put a good ending and a bad ending for the characters. Atleast make the game so you can have a save file, but NOPE! instead we have one checkpoint save, so when you get one of the endings, you have to start ALL OVER AGAIN to see the other ending.
I would not mind that too much if the good and bad ending was cleverly split, but it's not. I thought that the way to get the good ending is to make sure that in the character levels, you change the decision by not causing the horrible fate. But no, what you do is a certain action three times at the ending of the game that don't really make much sense.
The thought was nice though, rejecting your sinful desire to redeem yourself, but the execution is bollocks.
This is where I kinda realised it was quite stupid to have un-even characters, because of the endings, the only replayability is to see every characters personal levels, meaning you will have to replay the whole game six times to get everything. My take? Just play the characters once and watch their endings on youtube if you are incredibly lazy. The game is short, but to play the same area over and over again can be aggrevating.

Which is quite a shame because I really like the comedy of The Cave, and you can see that Double-Fine had a steady hand in it because the personality in the game is up to the eyeballs. The whole Cave can talk and plays as some "Willy Wonka" kind of person. The whole place plays as a tourist attracton. And the NPC's are really enjoyable, but they kinda are just there to throw items to help you proceed. I guess it's on the joke of the whole place being a tourist attraction and they're being a part of it. But they don't really give much of an imperssion and pretty much comes and goes, well except for the cave.
The characters themselves doesn't really talk except doing a couple grunts and shrieks when you jump or land on a pit of spikes. You respawn instantly so it does satisfy my psychotic side by jumping into spikes and too high ledges. "HAHA! Take That You Fucking Scientist! How Do You Like It Now When Your Kneecaps Are In Your Fucking Lungs!!!!"
What would help the replayability is to give the charactes dialouges. If the characters had some kind of "Dragon Age-y" conversation with eachother would have made the game more enjoyable.

But for what we have, it's not a bad game. The premise was promising but ended up disappointing me a bit, but maybe it's because I expected too much. But it is still worth playing atleast ONCE!!!! The mystery about what the Cave might can be intruiging and the gameplay can still be quite fun. But again, the game's worth playing atleast every character once. Then just find whatever from youtube if you want the rest and save yourself from repetition.

torsdag 24 januari 2013

The Void

Do you like immensive violence that cover more than the world genocide? Do you like being an invincible superman that can walk through enemy fire with unhealthy healing abilities? Do you like killing husbands and sons whose several families and wives now lost because you kill them for your own selfish country? Do you like using electronic killing-droids against civilians that has to use sticks and stones only to stop you from killing more civilians? Do you like having an incredible amount of weapon arsenal against dusty Kalash rifles that have enough dust to form it's own bullets. Do you like a game that keeps holding your hand on everything you do? Do you like being nothing but an unemotional droid with no response than to follow arrows to your destination, being ordered in a linear path but doesn't mind because they just have a realistic wood texture? Do you like repetive gameplay with the only new thing every sodding game being a new gun? Do you like having a plot about rich and wealthy people moving down other nations because they use the toothpaste on the middle? Do you like being imperialists massacring the ewoks? Do you like that I pretty much summarized almost every modern war game?Yes?

"The Void" aka "Tension" aka "Turgor" aka "Captain Scarlet and the Quest for Booty" is a very... well intresting game made by "Ice-Pick Lodge". But how to really talk about it without exaggerating is a very hard thing to do.
Ok, ok, ok. It's too early to bash on an "interesting"  game, but if "I" am going to explain The Void, people will die of old age if I'm going through it. So I will give you fractions, but if you want the whole picture with your own intepretation, then I suggest you get the game.

Ok, so you are a soul that accidently lingered into something called "The Void". The Void is a purgatory-like place before absolute death. How you got there is for you to find out yourself, though there may be hints that your death was caused by suicide. My own reason why I died was that I got executed for fucking a hot mother and her hot daughter while doing an 'effing piano solo on the desecrated corpse of Godzilla.
But anyway, in The Void, colour is the life force for The Void. But a mystical famine occured and almost compeletly drained the whole Void of it's colour.
Anyway, you are awaken by a nameless "Sister" who gives you a "Heart" and colour on her realm so you can survive. She tells you that there is a way to escape The Void, but to do that, you need to find all the hearts around The Void and "Your real heart" and reach "Turgor".

Ok, that's pretty much what I could get from The Void, so your game starts with scavenger hunt for colour. That is pretty much your food, ammo, armor, communication, donation and movement. And you will constantly use colour. So this is a game where you need to fucking roleplay "Scrooge McDuck" to survive the game. Several times I died was that my colour got depleted. Anyway, so as I said, you start with looking around for roots of colour into something called "Lympha", a palette  that holds your colour that you've collected. That you can put on your "hearts" to be able to survive and move around The Void. And as time goes, colour that is in your hearts will convert into colour for your "Nerva", which is a palette that holds colour that you can paint with, for attack, movement, donation and so forth.
So yea, using colour to draw "Glyphs" makes it a dark version of "Okami".

Eventually you stumble to a "Garden". There, you can donate colour to trees that in due time will bloom colour for you to harvest.

PRO TIP: Make sure you only plant 2-3 trees in the beginning. Because to fill the trees to full potential takes a large amount of colour and every time they bloom, the trees starts to die and give you less and less colour. They do reset, but that will take time. And make sure to focus on a couple of colours.
And by the time the game goes, I realised that I was also playing an abstract version of "Farm Simulation", with the maintaining of the gardens and stuff.
And to get through the early stages, you have to focus on an certain colour.

So to open up the game, you need to donate colour to "Sisters". (And my dirty mind have done something I don't want to share.) And that will take a HUGE amount of colour, so make sure to use excess colour of the colour they like and use a certain colour bonus when donating. The reason why you donate is to open their hearts (More about it comes later) and be given access to their specific realm and if you give them enough colour for a second heart, then you are given access to even more sisters, and their realm.

The Sisters are some kind of priestess or something  to keep realms around the alive. Actually, I kinda have a hard time to explain the Sisters right now. May I save it for more explaining later? If not, fuck you this is my writing.

Also we meet the "Brothers" who looks like entries to a Silent Hill Fanart Contest. Anyway, you end up pretending to be a "Brother" so you can walk around The Void. The Brothers seems to be security around The Void as they walk around destroying excess colour that lies around the realms. The reason why, is that since the mystical famine, colour is extremly precious and can't be used wastefully. It is also food for everything around The Void, even to predators that will feed on colour drops lying around. So that means, everytime you use colour in a realm, more and stronger predators will appear as they devour any remains from used colour.                          

I kinda like how they made the conflict between the Sister and the Brother believable. They don't make the Brothers "evil because they are" like most of the games around here. Because using colour drains whatever life The Void have left and The Brothers want to save colour to keep The Void alive
But the Nameless Sister, (Who I for now will call "Death" because that's what the other sisters call her) believe that The Void will be completly drained with no colour left no matter how much you try to grow it.
And when you reach Turgor, you will use a breakthrough, taking every colour around The Void pretty much killing everything.
So yes, it's a dilemma on both sides. I FUCKING LOVE IT!!!! (Though don't take my story version too much, I'm not happy with that.)

Wow, I've gone this far talking about the story and barely on the gameplay. Well, that's because the gameplay is awkward and incredibly boring and repetive.
The majority of the game is about collecting colours, collecting colours from roots, collecting colours from trees, collecting colours from trees you've grown, collecting colours from mountain walls that you mine, collecting colours from parasites and occasionaly, paint on enemies 'till they die. 45% is wasting your fucking time walking around The Void maintaining your gardens and mines, collecting colour. 45% is donating colour on trees and sisters to get around and collecting hearts, unlocking more mines to mine and more gardens to donate colour to trees. And the rest 10% is combat. And the point of this game is to avoid combat as much as possible.
So the game focuses on "Give & Take" colour management... and that's a fucking stupid thing for a game called "The Void"

Also The Void have a bit of Dead Rising when the whole game is time-based. Everytime your have an overview of The Void, the cycle goes and every cycle have 99 seconds  before moving on and for every second, your hearts drains colour too and you can speed it up if you need to. There will be events that takes place during some cycles and you have about 37 cycles before game over. Though there is no hurry if you are in a realm because the cycle stops. And for every new cycle, colour refills randomly around The Void, so make sure you save many times.
And that's the key to winning The Void, you sometimes have to save scum the shit of the game to recieve a good amount of colour to survive, harvest, donate and occasional combat. Because the game IS incredibly hard. One mistake and you will be begging for the right colour to proceed so you don't waste any colour. There is an "easy" patch released that will help you give more colour and stuff but it is optonal to download it. For me, well... I never actually downloaded that. I already were halfway in the game so I never really bothered it. Either it's me being an idiot for taking the stairs high up when there's an escalator OR me being incredibly smart for completing the hardest ending without any help (from the patch I mean).

PRO TIP: Never engage in combat unless it's fatal or a boss. You use colour to attack enemies, but will leave drops for more enemies to come the next cycle. And you want to save as much colour as possible. Try to avoid enemies a much as possible, many of them are just a waste of colour and isn't work killing to harvest colour unless it's the non-hostile predators. Because you gain more colour than you sacrifice from those little buggers. But go into a realm, do whatever colour collecting there and bugger off before predators glimpse at you colour-filled ass.
It may weaken the Brothers but it will also make it harder for you to harvest colour as the predators become more and stronger.

So at first the only attack is to draw paint on the enemy, which at the beginning sounded quite fun when enemies can die by drawing a massive dick over them. But it extremly died down when you avoid combat as much as possible and using "painting over the body" tactics takes a quite amount of colour. As you earn hearts, you learn "Glyphs" that gives you drawings for movement, defense, mining and masturbation. Oh, and you also gets some attack glyphs, but those may need tactical maneuvers on using so you don't miss and waste colour, and since you need to save colour, it's not even used that much except in the bossfights against the Brothers. So most of them is pretty useless, even the three first bosses are pretty pathetic. In due time, you learn a glyph called "Web" that sends a poisonous web to an enemy that slowly drains it's health and when it dies, it explodes. You need to put Web on the smaller parasites so when the bigger target eats them. It gets attacked from the inside, and that's pretty much the only thing you need to do during the parasites bosses.
Even the bossfights against the brothers are pretty weak, just run around avoiding attacks and use corresponding colour against the brothers and win, then lemonade.

So combat is out of the way and most of the gameplay stand with running around into realms so you can harvest colour, so you can donate colour to trees, so you can harvest even more colour, so you can donate colour to Sisters, so you can open up their realms, so you can find hearts, so you can contain even more colour, so you can harvest even more colour, so you can donate colour to trees, so you can harvest even more colour, so you can unlock more Sisters,  so you can donate more colour to other Sisters, so you can open up more realms, so you can find more hearts, so you can contain even more colour, so you can mine colour, so you can harvest even more colour, so you can plant even more colour on trees, so you can harvest even more colour, so you can even more donate colour to even more Sisters, so you can- UUUUAAAAAHHHHHH!!!!!!!!

If I made a video review instead, I would be on fucking fire. Unfortunatly for me I don't have recording equipment so... suicide by fire do I have to put on my bucket list.
I mean think of giving that to an average modern warfare gamer, I bet they wouldn't even get past the first fucking realm. I even heard some people barely got past the menu screen.

But couldn't gameplay be simple yet NOT feeling so bloody repetive. Like Pacman, easy control, you pretty much do the same thing, but with immensive action, you don't forget, and it's simple. Eat cheese, avoid ghost. That's everything you need. Also you can eat the bigger cheese if you wanna- UUUUAAHHH!!!!!!

The control? Yeah, it's ok. It's small but it's simple and easy to control. Except movement is total crap. At least realm movement sucks. It is completly slow, like the walking in "Ju-On: The Grudge The Game", and you pretty much have to bunny jump to get around fast. There is a glyph that will boost your speed, but then again, you waste colour so don't bother using it. There is also a colour bonus that will speed you up, but it gives you the same movement speed as the default walking in many FPS games. So yes, bunny jumping is the way of movement is this game.

So yes, the gameplay is malarkey, but it's the story while scattered puzzle pieces,  the picture you build up to that really gets you. It's really something you need to listen and read carefully to get the picture right.

Anyway, the whole Void looks pretty stale. Most of the game is really boring and grey, it feels like I'm playing "Ultima: Pagan" again. Although it kinda works. With colour growing around, they do actually stand out. Making colour pretty easy to find. And if you visit a colour filled garden, it's really nice to visit it.

Okay, I kinda heard about a couple of negative "opinions" about The Void. Well, I shouldn't really give anything much by that except that someone accused the game of being sexist...WHAT!!!!

Apparently, some reviewer had a quite negative experience with the game. I wouldn't really go against personal taste, I mean this game can't appeal to everyone and that is one of the problems on the game. But for fuck sake! Just... stop. Stop it. I kinda worry myself for humanity with articles like:

Accusing the game for being sexist and using the Sister to see a short strip-tease and being surised when you talk to them they undress and giving them colour gives you a short sexy dance and...

STOP!!! Stop! stop! stop...  Look, I understand not having the same style of likings, I understand negative views if they have a good explanation why.  I understand sometimes not getting it. There is a line between accidental misunderstandings and mis representation. And I fucking hope it stands on the former.
But to make shit clear: Yes, there is nudity, there is tits and twats (Ok, not really full twats but still). And you can see the whole different attitude for nudity between Europe and America.
But to make even more shit clear: No, donating colour does not reward you with a peep show unless you are incredible desperate for something to masturbate on. Believe me, there are easier way to get games with better fap materials for free.
I will also mention another one that accuses the nudity of the game of "Selling-Out".

For the first thing, you can't communicate verbally to the Sisters so you have to shove colour into their gobs. But the thing is that you communicate to their "Soul Obscura". Now a Soul Obscura to the player is an overview of their body to put colour in your hearts.
A Soul Obscura to a Sister is viewing their soul, their pure form, SO OF COURSE THEY DON'T HAVE ANY FUCKING CLOTHES!!!!! So I have no fucking idea where the "undressing" thing came from, because they never actually undress.
And the accusation went to on of the early Sisters you meet who goes by the name of "Uta". And I never saw Uta's movement and caressing as sexual. I always saw them as this "High rich stuck-up, I'm the elder one here so I am smarter" kind of personality. Shrugging, and just doesn't care about anything that happens, looking down on everything, accepting whatever just have happened.
I watched pretty much every colour giving scene to Uta, and that I have to admit, some were a bit close, but it was more from "Accepting fate and silently asking you to stop before you kill yourself in vain" to "Realising everything and given power back."

I have donated colour to every sister and what, caressing thighs? wiggling hips? stroking breasts? Where? Do you really that doped to call that sexist? Do you call a woman walking in the street a whore just because she scrathes her thigh?
The Sister that matches the description the closest is "Ire" and maybe "Ava" for being the closest contestant. But for what I have, Ire is the most sexualized Sister in the game. I mean she's even naked in her physical form or atleast have some sheet barely covering her body like a concubine or a geisha. So Ire may the the most sexualized of all the Sisters but her animation, while being a bit strip-club-ish theme when given colour, she tends to breathe a sigh of relief, running her hands over her body in a pleasurable capacity for a moment before returning to her perch against a tree-stump. But then again, that's her soul.

But that's what? 2-3 sisters there and the article is about Uta. So what about Ole then? She's only riding a goddamn swing. You call that a strip tease? What about Yani? She balances on a ball and does a short ballet dance on it when given colour. And what about Una? She's probably the furthest away from anything sexualized, as she shudders in some violent religion-esque way it's almost scary when giving her colour.
The the perfect example about the donating colour thing is Sister "Ima". As you meet her, you see her being "chained". Both in the physical and in her obscura with a pendulum slowly going down on her. As you donate her colour she starts to break free and eventually dodges the pendulum.

And this is what donating colour is about. It is NOT used for the Sisters to dance around while glow flies away like an adultshow with a naked woman surrounded by ballons and slowly popping them of one by one.
The colour is the life force for everything around The Void and the Sister are chained by the Brothers by the lack of colour, their food, their strength.
Because giving colour has the same impact as giving a man lost in the desert for two days, water.
The Sisters movements does not represent a striptease, that's for the people who only judges a book by it's cover. Their movements represents the strength that has been returned after an incredible long time of vulnerability and weakness as they first start slow. And when more hearts unlock, their movements becomes more energetic.
I mean look at the fucking Brothers. They barely even have physical clothes but are seen as asexual because you don't see any penis. And thank fuck for that! I can live my life without thinking what "Patriarchs" chicken dick may look like.
But I can understand where the accusations grew from. Many people use the nudity as something to catch attention to their product and you can kinda see it on the game. So I could have expected that in games like "Dead or Alive" or "Soul Calibour", even "Two Worlds 2" can I expect these accusation from it's pointless boobshot from a pointless sex scene to a pointless character that we'll never see again from the whole game... or something like that. Maybe even in "The Witcher" series because... have you even seen The Witcher? Bloody 'ell! But then again it is part of their persona.
But to see these kinds of accusations to games like Mass Effect and The Void is a bit wierd, they never really exploit sex to the fullest and doesn't make the sex completly pointless. Mass Effect had the "Calm before the Storm" romance thing going on.
So I never saw the nudity as something insulting. Because in a game like The Void, we have to know what it means. It actually have nudity as a part of the game rather some eye-piece.  So judging the game like that is like judging a fucking nutshell.
And if you really are desperate on getting the Sisters naked then you are just going to die.

Also there is the accusation with Sisters being the beautiful innocent and weak woman and the Brothers are the strong ugly monstrosity controlling the Sister and are basicly evil.
Well, that if you are thick.

The game told that there was happy times when colour was full and companionship was between the Brothers and Sisters. And when shit happened, stuff became desperate on both sides.

Another one is about you being a pimp to the Sisters when giving colour to the Sisters is like giving money to a whore.
Maybe that's the case? Maybe YOU are the whore collecting colour to the sisters while they sit on their asses. Maybe the Sister are supposed to be the evil ones and were taken away their power to stop doing evil. Maybe the Brothers are the results of the Sisters evil. So you can either take the obvious or look deeper into it to see what more exists.
This one above is argueable and can lead to very intresting discussion and interpretations.
And with that, there are several ways to view their roles in the game. And it kinda works? I think? If you want the several interpretations on gender roles in the game, I suggest for you to look up the "Ice-Pick Lodge" forum for it, but be careful, it's a bit fiesty.

But the biggest thing that I have with the game is that can both give too much and too little information at the same time. By giving too little to build a full picture yet too much that you have to cut away a theory for another theory to create something. Switching from "Show, don't tell" to "Tell, don't show". And I have no bloody idea if that's a good or a bad thing.
I mean, that the whole story can be viewed in many, many, MANY different ways whether it's good for the game or not, that's for the player themselves to get.
This is a game where it relies on the players interpretation. They tell you things and it's up to you to understand which story told by the game for you to believe in. My story above is based of my interpretation and I can assure you that if you play it yourself, you would believe in another explanation and theories.

And the ending, well... It is very deep and toughtfull but with the execution? Let's just say that Deus Ex, Deus Ex: Human Revolution and The Void were the inspiration for the godawful Mass Effect 3 endings.

But do I recommend this game? I have no fucking idea! While the story is beautiful and interesting, the gameplay which is supposed to be intresting to keep playing the story is quite rubbish. And it's a kind of game that can only appeal to a certain kind of people. But if you are intrested enough for the game, then I hope you are ready for an incredible slow but very interesting game.

tisdag 25 december 2012

Chzo Mythos

Well, here I am... new blog, new place to send, new language.
I don't really expect the world to crumble, but I do expect some kind of lonely depression-esque adrenalin to kick in and some long delayed suicide.
But anyway, after a time, some old "friend" of mine suggested that I should review Far Cry 3 and well... by the time I brought the game, I had two more other games to play and a third one on download, and then a couple more.... so my schedule (if I even bloody had one) is a bit filled out, so I decided to write about a "something-something" old game I played when I wasn't completely nuts. I was a complete fucking whining, emotionally weak, spiteful idiot then.... Or maybe I was just a psycho?

But first, backstory:
Before Ben "Yatzhee" Croshaw became a world famous game critic, he started with an independent site with written reviews, comics and a couple of games. So the game that is said to have risen Yatzhee's career. Or rather a series of games... THE CHZO MYTHOS SERIES!!!!

Doesn't this fella look like he could be inspiration for something? 

Chzo Mythos... Boy, which game of four should I decide? As a meme would say: ALL OF THEM!!!!
Besides, these kinds of games takes about a quarter of an hour if you are good at point & click adventure games.

 So let's start with the first game of the group, 5 Days a Stranger. (Fun Fact: This was based on a hentai game)

So this takes place in a manor called "Defoe Manor" somewhere in England in the year of 1985 where a shady gentleman-thief "Trilby" infiltrates the manor who's owner just died, leaving the manor empty. He infiltrates but finds nothing of value. The house locks in and Trilby has to find a way out of the manor. During the progress, he meets a couple of other people who also seems to be led into the manor by different reasons and being stuck in the manor. 
Trilby is known by none knowing his identity, and then he shows his face to the world. (smooth fucking move there) I think I can understand his reasons since none knows his identity and he cover his face with a mask, he can kinda blend in easier and more reasonable than "Clark Kent" glasses. But he gets known by one of the characters almost instantly. (Again, smooth fucking move here)
Anyway, horror strikes when one of the visitors gets killed and tension grows between people while trying to escape the mansion.
And soon enough, we'll find that's it's something supernatural.

So this is a Jason Voorhees/ Michael Myers-esque scenario where you explore the manor and tries to find the history of the place and a way to escape.

So this is an AGS (Adventure Game Studio) game, so you don't really expect any Frostbite 2 graphics here.  Well, that won't really bug me at all so...

But anyway, this is a point and click game, so my first instinct was to wonder if the game would follow the typical point & click games which is to oh... for example rescue a cat from a tree. A normal person would either use a ladder, call the firemen or climb the tree.
Now an adventure game programmer would take that aspect, snort carbonoxide until everything changes colour and then prolong the whole "saving cat from tree" scenario so you have to combine like; a toaster and an electric pusle from planet insensible, use it to fling a spoon into a trebuchet so it hits an orphanage that kills everyone inside so it can make the tree lean a bit to the ground and then rescue the cat by tearing it's limbs apart.
Well, luckily it wasn't like that because these kinds of  point & click adventure usually suck. Greatly.
It has a very simple puzzle, like: You need to chop down a tree, you find a saw, you can't cut down the tree because you need two people for it, so you ask one of the visitors and let them help you cut down tree.
Simple as that. But then there is silly but simple puzzles, like in  the second act where you are supposed to tie a teddy bear to a stick and dip it in salt. (THIS IS AN AWARD WINNING GAME LADIES AND GENTLEMEN!!!)
There is also a short puzzle where you were supposed to find the corpse of a person. Now I will tell you that the person was gravely wounded. So how the fuck did that person walk from the basement to under the bathroom floor. Now this is what some people call "putting gameplay over story". 
It's not really challening, but it kinda feels a bit insultingly easy. And with the typical point & click usage of most of the objects having one UND PRECISELEY WON application.

From this game genre, to be horror. It doesn't really capture it well. It has about...what? 5 scenes that's supposed to be scary? And there's only like two scenes that you can die. But to be honest if you don't know what to do during the scenes, then it could give a one/two scare. 
Not even the music helps much. By having only four MIDI-files, half the music... well, it's just too epic to be scary. One of them is a little bit, but reminds me more of an intro to a japanese bullet hell game boss. And the last is ambitient but pretty boring and forgetable.

BUT!!! The story is well intresting to keep your attention to a satisfying end. With a nice and simple gameplay. And a great intro to a great series. (Although it's ending was really "an ending", we didn't know it would lead to a sequel.)

7 Days a Sceptic is the sequel of 5 Days a Stranger. It takes place roughly 400 years in the year of 2385 after the first game and we take the character of Jonathan Somerset, a crew member of a gigantic ship called Mephistopheles with only six people...
Ok,.... I have no idea about ship regulations and this time I think it's too early for spaceships. BUT I DO KNOW THAT A GIANT FUCKING SPACESHIP SHOULD HAVE MORE THAN SIX FUCKING PEOPLE!!!!! I don't give a shit if it's a fucking scouting ship! Spaceships have more people than six which barely covers the professions needed for a spaceship. People can't specialize fucking everything.
Bah!... Anyway, they find a metal box floating in space, which seems to contain nothing alive in the scanners and leave the box unopened. 
But horror strikes again when the ship's captain is found dead, the ship suffer from strange phenomenons and the box have been opened and empty. And the crew has to find out who or what is the killer.

Again, we have the Jason Voorhees/Michael Myers scenario in an "Alien" setting. And the relationship around is different too. In "5 Days a Stranger" was about a group of strangers that have to cooperate to escape their deaths. 7 Days a Sceptic is about a group of people who knows eachother, growing themselves apart as they accuse eachother while trying to find this mysterious killer.

But the gameplay is pretty much the same as the last game. But some "future" equipment that one UND PRECISELY WON application so nothing much here really.

The graphic is a bit improved but then again... none of you fuckers wouldn't care about AGS graphic unless it's realistic so fuck off.

But what I can say is that 7 Days a Sceptic captured it's horror better. Now with more ways to die and a couple of timed events and now CHASE SEQUENCES!!!!! Well, that's something I felt like to have, but except the second chase sequence sucked. You see, in the game's climax, you have a chase sequence throughout the whole ship. But the problem was, that the killer randomly approaches randomly on the rooms. And sometimes when I walk to one of the doors, it appears in front of me and I'm dead. It was given a warning when the killer approaches in the special edition, but I can't really give any points for that.
But now with more ways to die, it do captures the horror better.

Even the music is more memorable even though it's down to 3 files and that the last song that plays during the climax reminds me of the climax in "Prom Night" (The 1980 version, not 2008), which isn't a bad song, but it feels wierd. But with horrible revelation that the songs... are actually MIDI-versions of OTHER SONGS!!! How fucking lazy can you be? And the magic doesn't really fade, but alters that the songs are awesome, but in a different kind of awesome that do not function well in the horror genre. I think it might work better if you don't know where the songs comes from.

And while the game is still entertaining, I do have a problem with the ending, to not spoil to much, it's a twist ending and was foreshadowed a bit so it wasn't just thrown there, but... I kinda feel that it was a bit out there. Kinda like it had a normal revelation ending but then just putting a twist end instead just for the lulz. Granted, a bit more about this section will come later as I now shall talk about the next game.

Trilby's Notes is the third installment in the series and takes place 4 years after 5 Days a Stranger. Apparently, we take ourselves back to Trilby as he yet is still haunted and paranoid by the manor. It stands before his work and he finally gets caught by the police but is recruited as a paranormal investigator by "Special Talent Project", a secret goverment agency, that also makes sure that Trilby and his reputation is forgotten by the world. By hiring an author to make people believe Trilby is a fictional character.
He later visit one of the survivors from 5 Days a Stranger, only to find the person murdered. Deciding that the death of the person is related to the "Defoe Manor" incident, his investigation leads him to "Clanbronwyn Hotel" in Wales and he goes by the alibi of being an antique scout.
But horror strikes AGAIN!!! when Trilbys view shifts into some "dark world" where blood fills the walls, insane whispering, dead bodies, and tables of torture.
We will then find out that everything that happened during 5 Days a Stranger and 7 Days a Sceptic is deeper then we though. And Trilby is threatened by this mysterious demon figure wearing long coat and a completely head covering mask calling himself "Tall Man" (WHICH MAY OR MAY NOT THE INSPIRATION FOR SLENDER!!!!!)
But as we progresses, we learn ourselves the backstory of the whole series, an alternative dimension called "World of Magick" how everything in the series started and why, and we learn that it also leads to a cult calling themselves "The Order of the Blessed Agonies". Now with all the cult, demons, dimension and foreign god stuff, I can easily say that it "almost" went completly "Indigo Prophecy/Fahrenheit" batshit insane.

Now, the scenario is in a taste of "Silent Hill/Eternal Darkness" with all the shifting between normal and dark world. And the relation between Trilby and the side-characters are also different. While 5 Days a Stranger is about strangers trying to work together and 7 Days a Sceptic is more about a group of friends growing themselves apart by fear, Trilby's Notes is about a group of people (Including you) being haunted by an evil world but you are the only one who knows about it. In a way that you are standing alone with everything. 

Now, the gameplay is actually different. Instead of point & click, you now use a text parser like one of those old "Sierra" games, and also have to use keyboard for directional control.  So basicly instead of "clicking" "use item on stuff", you have to now walk up to the stuff and "write" "use item on stuff".
But the problem here is that during conversations, sometimes you can get lost on what you want to ask and also, there is no telling what you are supposed to do sometimes, no notes on the information you've picked up or objectives. I don't mean that you should put an arrow on where to go. (GOD NO!!! I fucking hate these kinds of games.) But atleast we should be able to review on what we know. I mean it's fucking called "Trilby's Notes" he should have written it all down.

The horror this game have been captured very well. Instead of just waiting for a scare during the last games like a slasher flick, this game focus more on the atmospheric fear. Letting tension build and then releases randomly. But my kind of problem is that, while effective, the randomness doesn't really happen often. I may have met... like what? Two-three of these things? (Not counting the scripted ones). While I can kinda see what they are doing, waiting when you are tense, and when you releases, it strikes. But, the tempo while slow, feels it's too slow.

Music's nice too. Instead of too epic music to be scary, Trilby's Notes now have composed music by "Mark Lovegrove" so atleast it's not MIDI of other songs. The music is now more atmospheric, which really works well and is memorable. Not like those songs that gets stuck in your head...(Mostly) But it's music that is recognizeable, and gives the series it's own music theme.

But I do have a bit problem with the game's climax again....... It's not that it's bad. No, it s a really good climax, but it's how to complete it.
Not to spoil too much, let's just say that Trilby get's a problem. You are stuck in a place and can't move. And the only thing you can do is to talk. It's all building up of an action that is pretty drastic and unexpected but good. But to achieve that, you have to talk. And when you can't talk, you look (While it does sound so much,....actually, it's pretty fucking silly). And it's in a timed event so a couple of times, if you don't fill the criteria, you die. And there isn't much knowing what you are supposed to talk/look after. Also, it doesn't activate immediatley, you have to wait IN A TIMED EVENT for it to work. So you don't know what's left to do until it's near game over, and you panic. Either it's intentional scare or someone's been lazy.

By the time I'm writing to this point, I realized that the game could have ended with 5 Days a Stranger. 7 Days a Sceptic could be understandable IF there wasn't a short cliffhanger at the end. It kinda feels wierd that a simple story was given so much weight on something we've just been introduced to.

6 Days a Sacrifice is the final installment in the Chzo series. And before I start, I might tell you that there was 2 short stories, one about one of Trilby's work in the STG that barely has nothing about the series. And the other is about the World of Magick and Chzo. Also, there was also 3 text games that is representing "the Blessed Agonies". Also there was another game called "Trilby: The Art of Theft" which took place before the Chzo Mythos series and has nothing to do with it. I may review it later in life, we'll see.

Ok, 6 Days a Sacrifice is taking place 196 years after 5 Days a Stranger and 196 years before 7 Days a Sceptic. And it is about "Theodore Dacabe", a building inspector sent to inspect (No shit Skippy!) a building for the new religion (Gosh! There's so many) Optimology after a mystical tip they recieved.
But Theodore get's pushed down in an empty elevator shaft and is severly wounded but alive.
Theodore wakes up with other people who are prisoners to the facility that is shown that Optimology is actually "Order of the Blessed Agonies".
And during the time, horror strikes A-FUCKING-GAIN!!!!!! and the place seems to keep shifting between the "Scientific Realm" and "The World of Magick", with the Tall Man nearby. Also Trilby seems to still be alive after 196 years, and if you play the game, you know why.
Also, it gives an explanation for 7 Days a Sceptic and continuation of Malcolm Somersets story. 

Now, the scenario is a bit mixed from the other Chzo Mythos games, with the "dark world" shifting from Trilby's Notes, Chase sequences from 7 Days a Sceptic etc.
It makes a really nice mix, but loses it's horror when it's not focused very well, leaving only the chase sequences to be the scary ones. (My opinion anyway.) I don't know what to feel exactly. The horror seems to be dumbed down, probably there wasn't a good combination on the settings from the earlier games.

So the game have taken it's routes back to point & click control. Now with notes on what information you have and stuff.
But truth to be told, the point & click was making less sense. The puzzles was still simple and wasn't using that many object, but they have questioning abilities. That may be nitpicking, but small things can lead to big things so it's always nice to point it out. Also, the exploration seems to have shrunked, not being as tight as 5 Days a Stranger, still is smaller than 7  Days a Sceptic and Trilby's Notes.
And there's something I have a problem with Trilby (The first to early third act), the reason why he is still alive is explained and understandable, yet... It feels incredibly silly.

But the music is still nice, composed again by "Mark Lovegrove" keeping the amazing atmospheric music and the theme that pretty much represent the whole "Chzo Mythos" series.

But for what it is, it still has a pretty nice story going on. Has a good explanation between 5 Days, 7 Days and Trilby's Notes and rounds up to a nice decent ending.

But overall, it's a nice decent game. If you have a break from work or something and you don't feel like fapping. Why not try the Chzo Mythos series. It's short, have good story, decent horror and is simple. Won't take long at all. Also, the "Special Edition" is for free, with music files, additional information and backstory for some characters. I say; go play it when you have time. It's a nice experience.

fredag 7 december 2012

Cryostasis: Sleep of Reason

Jag må påminna att detta kommer att vara min sista recension på svenska innan jag flyttar till recensioner på engelska.

I may remind you that this will be my last review on sweedish before I move on to english.

Wow, jag har inte haft något speciellt att fucking skriva om. Visst, jag har haft några nya spel men det är inget speciellt att skriva om såvida jag inte hade spelkritiker som jobb. Men såklart, jag är ju arbetslös. Så jag har nu flyttat mina recensioner till min blogg istället för att skicka de på Facebook som en desperat fucking jävel jag är.

Så vi har "Cryostasis: Sleep of Reason" en "First Person Survival Horror" (BTW om ni undrar har som är fel med snubbens högra hand? Det är en isbit i vägen.)

 Så berättelsen handlar om en rysk meteorolog vid namn "Alexander Nesterov" (När det inte handlar om amerikaner, så handlar det om ryssar) som hade fått jobbet som leder till den nukleära isbrytarskeppet "North Wind" i Antarktis (Så poäng för kreativ plats.) 1981. Men han faller genom isen som tur var var tjock nog ifrån vattnet och lyckas ta sig till skeppet, men hela skeppet är isfylld och obemannad sen 1968. Och det är upp till Alexander att ta reda på hela historien.
Du får senare reda på historien då en kaptens misstag fick skeppet att fastna i en glaciär, i ett försök att köra över isen blev kaptenen skadad och skeppet gjorde en nödbackning, som fick hela reactorn att smälta och skickade radioaktiv strålning som muterade de som hade mest otur, och de överlevande fryser till döds om de inte själv blir mördad av de muterade  besättningen.

Hela spelets berättelse är både baserad och pararell med "Maksim Gorkijs" saga : "The Flaming Heart of Danko". Varför känner jag till det? Av två anledningar;
Ett: Jag kom över historien när jag var fascinerad av okända sagor för ett tag.
Två: Spelet kör in det i ansiktet på spelaren redan vid introt och du får fler fragment av berättelsen ju längre in i spelet du är.
Spelets berättelse är ganska intressant. Spelets historia berättas utan att avbryta spelaren, vilket är en utmärkt sak att göra då spelets flöde inte avbryts med sekvenser.

Det är vad jag hatar med många spel som skryter på att de har över "så" många timmar av filmrenderade sekvenser. Detta är ett spel, och för att ha roligt i spel så måste man ha kontroll inte dela spelkontroll och spelberättelse med en elektrisk staket. 
Och låt mig inte börja på "Quicktime events".

Så spelets kontroll är en "FPS" så om ni inte känner igen denna kontroll så ber jag er skära en rund cirkel i era magar och slår er själva på mitten av cirkeln.
Du möter de muterade besättningen och måste slåss och skjuta dig genom skeppet.
En intressant mekanism är att spelets livsystem är byggd på hur varm din kropp är. Så du helar dig själv genom att värma dig på lampor, spisar och brasor (hur de fortfarande är på genom 13 år av kyla är något jag inte kan besvara).
Så om du skadas av mutanterna eller stannar i ett kallt rum för länge så sänkts kroppstemperaturen.
Spelets stridkontroll är lite svårt att kontrollera, men det är faktiskt vad som är bra. Det klunkiga kontrollen ger mer panik när det gäller  skräckspel. Men som många andra skräckspel så tappar den sin form när man väl introducerar gevär mot monster. Dock Cryostasis klarar sig under sin tidiga indroduction med gevär, då brist på ammution och långsamma skjutning och omladdning verkligen håller skräcken vid liv. Ända tills man får en snabbare gevär och senare en maskingevär så förlorar skräcken sin form.
En annan mekanisn är en kraft vid namn "Mental Echo" som påminner mig lite om "Second Sight" till Ps2. Men "Mental Echo" gäller att du hittar ett lik av besättningen eller liknande och tar kontroll av besättningen några minuter innan deras död och låter dig se till att personen du kontrollerar överlever och öppnar en väg för dig. Spelet är ganska rak så att rädda besättningens själar är primärt.
Och vad jag också gillar är att spelet inte har vägvisningar som många trippel a spel irriterande har. Okej, i öppna sandbox spel kan man förstå, men i raka spel har jag svårt att förstå varför spelet alltid måste banka ansiktet med vägvisningar. Gå hit, mörda honom, hitta det, göra det, NO FUCKING SHIT!!!!! Jag behöver ingen som håller min fucking hand när jag spelar. Om ni behöver något liknande, för i fucking helvete designa spelet att antingen lära oss utan anvisningar ELLER låt oss få lite tid att lära oss själva. När jag spelade en stund med DOOM 3, var jag glad på hur spelet inte har några anvisningar som måste ständigt irrritera mig. Den har en enkel objektiv, ganska halv-öppet väg och under vissa platser där man måste leta efter ett pass, så var det mer spännande att leta efter passet eftersom området är inte för stort. Så du kommer att inom kort hitta föremålet, istället för att programera spelaren att hämta föremålet genom att hålla din hand som din inkompitenta idiot ni är. 

Spelets historia på vad som hände innan, under och lite efter båtens olycka, berättas genom flashbacks. Då som jag sa så tar de flesta scenerna inte kontrollen ifrån dig. Och det berättar i en långsam takt. Och det vad som gör Cryostasis till en skräck FPS. Spelets takt. Många skräckspel tappar sin skräck snabbt på grund av deras snabba takt i sina spel, vilket gäller samma regler för sex. Men fan skall det ges från någon jag gärna inte ger skit om.

Dock jag hade gärna önskat bättre dubbning för rösterna. Jag har nästan aldrig gillat hur de alltid dubbar rösterna och att det låter fullständigt fucking tragiskt på hur dåligt det är. Och till skillnad från Metro 2033 så kan jag inte ändra rösterna i spelet.

Jag har också problem med att karaktären är en total otränad tratt. Så spelet har en sprint funktion. Men sprinten håller knappt mer än en sekund. Okej anledningen är att området är kallt och ju mer värme rummet är, desto mer du orkar springa. Problemet är att 89% av spelet spelas i ett kallt område FUCKING ANTARKTIS!!!!! Så att ha en sprint funktion är onödigt.
Dessutom verkar han vara allergisk mot höjder. Seriöst, man dör om man faller en två meters höjd. För i helvete Nesterov, böj dina knän för en gång skull, Eller går du med benen sträckta som en leksak från filmen "Tomtens Verkstad"?
Delvis när det gäller skjutning på mutanter så har den direkt ingen svaghet. När du väl får tag på ditt första gevär tar det exakt tre skott att fälla de enkla mutanterna, var du en skjuter på de. Lite konsistens hade varit bra att ha.

Jag har hört att några har haft problem med berättelsen att de inte förstår vad som fucking pågår... HUR I SATANS HELVETE GICK DET TILL!!!!!!! Det är ingen jävla spel uppföljare till fucking "Inception"! Detta är fucking Cryostasis: Sleep of Reason! En tight berättelse med fokus på få karaktärer och ett slut som borde förklara varför det fucking händer!!!!
Använd era jävla hjärnceller för bövelen och försök att pussla ihop berättelsen.

.... Fuck! Bra att kunna dra ut det från mitt huvud. Hela grejen bara körs på.

Hur som helst, detta är Cryostasis: Sleep of Reason. Jag rekommenderar att ni prövar denna spel. Den är väl intressant, ett ganska cool koncept och en utmärkt splittard story.

måndag 12 november 2012

Rayman Orgins

Så medans jag har grävt upp mig ur min ide-hål med tanke på att cyahnide piller verkar inte fungera, så blir man tvungen att fortsätta med det mörka liv jag ser framför mig. Varför jag försvann för så länge, handlade om något julchocklad som luktade karbonmonoxid. Men egentligen jag hade börjat mellan julafton och nyår så låg mitt dokument bara där av någon anledning. (Såvida ni inte är ute efter
en artikel om en erotisk hentai spel dock....)

Så om ni inte har blivit anfallen av en psykopat (inklusive mig) och förlorat ögonen, så är dagens dokument om Rayman, och låt mig nu skriva det gurglande jag gjorde då vid första dagen jag köpte spelet. AAAGGHURRRRRLLLLLGGHHHHHUUURRRGHHHLLLUUURRRRGGHGHKKKKRRRRGGHHHEEEEEEGHHHAAAARRRRR.
Så låt mig berätta, Rayman var ganska mycket min första spel-hjälte. Visst, vi hade ju redan Mario, Sonic, Crash, Spyro och liknande. Men vad jag älskade med Rayman är att man vet inte vad han är för något. Han är speciell, något man aldrig ser någon annanstans. Han har inte ens lemmar. Och jag har sett hur han SKULLE ha sett ut om han hade lemmar, och den var rent av skit. Vad jag vet är att det blev något problem när "Ubisoft" försökte rendera figuren och lemmarna försvann. Vad som annars skapades var ett mästerverk.

Jag har följt dess historia ända till Rayman Raving Rabbits kom fram, och jag tyckte att det var skit. Och så kom det en uppföljare, och jag hatade den också. Och vid den tiden trodde jag att Rayman var död. Men "Michael (Bless his heart) Ancel", Raymans skapare hade inget med saken att göra under de uppföljande Raving Rabbits spelen och bestämde sig för att skapa Rayman Origins.

Men vad jag har läst att Rayman är en av Ubisofts maskot, och med tanke på vad jag vet är att de verkar inte ha en jävla aning vad de gör med honom. Men jag är åtminstonde glad att han inte följer direkt samma väg som Mario eller Sonic, eller varför inte hela jävla Star Wars Serien med att bli mjölkad så mycket att man får smör direkt ur kon.
Efter Raving Rabbits 2 (som av nån anledning inte hade något med Rayman att göra), verkade han bara ha försvunnit ur världens ände.

Så, Rayman Origins........... jag är fortfarande överraskad att en full 2D spel lyckades hamna som box försäljning. Men det lämnar fortfarande några hålor........enligt vad jag hade hört så dumpade de storyn av Rayman Origins vad de nu än har planerat. Jag vet att den ska vara efter den första "Rayman" spelet, förklara Raymans skapelse, hur Rayman och hans vän "Globox" (Den blåa grodan) träffades och hur allt leder till "Rayman 2: The Great Escape". Men istället saknade spelet fullständigt berättelse.
Så om du vill veta om Raymans skapelse? TITTA PÅ TRAILERN.
Vill du veta varför Rayman saknar lemmar? (Spelvis alltså) LÄS SPELETS MANUAL.
Hur möter Rayman Globox och hur allt leder till Rayman 2? DET HAR JAG INGEN MÖRDAD ANING OM.
Men hur som helst, Rayman Origins berättelse handlar om Rayman, Globox och några Teensies........De......ljusblåa.......har ingen jävla aning vad fan de är för något.

Men vad som ger spelet mycket notis är spelets grafik. Spelet skapades i "UbiArt Framework" nån sorts av grafik-maskin som kan hjälpa animera bilder och man har skapat för hand. Vilket får många animationer att se ut som om nån serietidning gick till liv.
Många karaktärer ser då lite mer detaljerade och lite förändring.
Men den som fick mest förändring var nymphen "Betilla" som i den första Rayman såg ut som en upp och ner vänd gulgrön glasskon med en gulgrön glasskon på huvudet.
I Rayman Origins.........hon är en...........lättklädd och jävligt.......het MILF, med en springa mellan brösten, så stor att den kan hålla en jävla julgran...........vänta ett tag..............................................................................................................................................................................................ÅHÅ!!!!! Det existerar!!!! Kära Rule34, ännu en gång har du skadat mitt sinne med erotisk fanart av det jag älskar.........
Seriöst, vem fan var det som godkände restaureringen av Betilla. Hade de inte tänkt på att det kan hugga de i ryggen flera gånger? Och så har hon fyra nymph-systrar också som är lika heta..........helvete..........
Ok, ok, ok, respektiv vis så tycker jag att den nya Betilla ser mycket bättre än en glasstrut. Visst, den kanske ser lite riskerande ut, men så länge Japan inte har med saken att göra så kan jag acceptera det.
Om ni vill veta hur jag fick reda på det.....Det var nån jävel i ett forum som skickade mig länken......och från och med den dan efterlyser jag honom för att köra en påle genom hans mage.
Men hur som helst, grafiken är en av de mest artistiska 2D spel jag någonstin har sett. Skuggor och ständiga och vackra animationer. Och som sagt, det som är unika med Rayman Origins grafik är att hela spelet är då ritad för hand.
Det påminner mig lite om den tiden vid slutet av 1900-talet då full 3D släpptes i nästan alla spel, men vid den tiden så var 3D som origami figurer av använd toalett papper, så fanns det några spel som bestämde sig att hålla vid 2D och fullständigt använda pengarna till att sminka sig vacker. Det är vad Rayman Origins ligger på. Många spel med utmärkt 3D grafik kan ibland ha vissa problem och buggar som förstör min immersion, Rayman Origins 2D grafik är fullständigt finslipad att jag inte kan se några problem med det. Så jag kan basiskt sätt säga att den har den mest perfekta grafiken jag någonson har sett hittils.

Så Rayman Origin har ingen story alls. Den skulle egentligen berätta om Raymans skapelse och hur hans äventyr leder från den första Rayman till Rayman 2: The Great Escape. Men allting lades ner och det enda man har är lösa pusselbitar.

Så om man har en hjärna så lyckas man ta reda på att Rayman och hans vänner verkar ha en hip-hop liknande snarkning som väcker krig med gamla skelett från underjorden och som släppte lös Mr.Dark (Från den första Rayman) som förvandlar vanliga "lummar" (Fråga bara inte) till svarta lummar (Inget rasism). Och det är upp till Rayman och hans vänner att rädda dagen.

Så spelet är uppbyggd i en typiskt 2D banor då man springer från ena sidan till den andra. Och plockar lummar och (räddar några bollar som jag har glömt namn på, från burar.) Många delar av spelet kan man se från New Super Mario Bros, vilket är debatterande eftersom Michael Ancel själv har sagt att han inte gillade Super Mario. Man har ju lite av att man hoppar från en ruta till bakgrunden, men vad som verkar liknande mest är att om man spelar flera personer och ena person dör så blir man till en bubbla som flyter runt, och om den andra spelaren nuddar bubblan kommer den förra spelaren tillbaka i spelet, vilket jag tycker är ett bra sätt för ett spel utan att bryta dess flöde.
Man kan antingen spela ensam eller upp till fyra personer så till skillnad till Super Mario är att man slipper krascha mot varandra som ständigt leder till våld med förstörda flaskor.
Istället verkar de bara vara bredvid och det ända man kan göra för att förstöra för andra spelare är att springa från andra sidan att skärmen panerar och att den andra spelaren fastnar någonstans och blir en bubbla.

Men död är faktiskt ganska riskerande. Man dör direkt om man nuddar en fiende och man kan dock öppna flaskor med hjärtan för ett extra slag, men man kan bara ha ett hjärta, plockar man en till flaska blir hjärtat ett nummer lummar. Spelet har inga extraliv vilket funkar utmärkt för att jag hatar att se en Game Over skärm med karaktären deprimerad stirrar mot golvet. Dör man i Rayman Origins så tar man sig till den närmaste checkpoint som kommer efter att man har bytt skärm, och man byter skärm genom att ta sig genom dörrar som är en stor gummifläck med ett öga i mitten som man smockar med. Och allt går på direkten, knappt någon väntan så att man inte förlorar för mycket flöde av spelet. Det är vad många spel måste lära sig, de mer snabba spelen skall inte bli störd med Game Over scener, ta t.ex på Banjo-Kazooie, där har de en hel jävla sekvens för att visa att du har förlorat spelet. Det får oss att kännas att speler bara garvar åt oss.
Rayman Origins till skillnad sägar bara "Hoppsan! Jaa...försök igen då." och låter oss spela vidare. Såvida man inte dör för mycket på en plats för då får man en text där man kan antingen stanna kvar eller lämna platsen......Visst! varför går jag inte bara senare till mitt rum och byter om till en trippel-fittad prostituerad!! I FUCKING HELVETE HELLER!!!! Det är är bara tecken på svaghet, och för att vara asiat så är det skam att ge upp.

Okej,okej, jag säger inte att dödssystem är dåligt, jag säger bara att många passar inte in i sina spel. Visst det är ett tecken på test, men det får inget större flöde och blir bara irriterande för spelare.

Spelet har sin flöde genom sin svårighetsgrad också, att svårighetsgraden stiger i en jämn tempo utan att bli för irriterande eller svårt (såvida man inte gör spelets tester) och den håller sig i en ganska jämn tempo, fienderna är väl detaljerande. Men lite problem kommer med kontrollen över Rayman. Man antingen har en seg kontroll eller sensitiv kontroll över honom och det kan ge problem. I bland kan man tappa helt när man undrar hur nära man måste vara för att greppa tag in en kant utan att falla ner eller tappa momentum. Speciellt under jakt banorna där man måste springa efter:
A) En bur med en nymph inuti
B) En kista med en rubin tand inuti
Oftast måste man lära banorna genom försök och misslyckanden, innan man får fart, kontroll och precision rätt.

Så kommer testerna i spelet. Under banorna i spelet så har man två olika tester, den ena är samlingstesten som man kan börja redan vid första gången, och det är att samla lummar till ett visst antal. Och då gäller det verkligen att veta alla gömda hemligheter i spelet för att nå topp poäng, och jag menar seriöst att man verkligen måste samla lummar hela jävla vägen från start till mål. Missar man en viktig grupp så kan man lika gärna ta självmord och börja om.
Sen kommer tids-testerna, som man låser upp efter att man har klarat av banan man just spelade. Det gäller att springa en viss sträcka genom banan så snabbt som möjligt, och det irriterande är att om man dör så börjar man om från början igen.
Nu vad man får i testerna är extra av de rosa bollarna man räddar om man når kriterierna, och passerar du topp-poäng så får du en medalj för det.

Nu en av de viktigaste sakerna i vad som gör Rayman Origins så bra är musiken. Det är en av de mest charmigaste man har någonsin hört i denna generation. Visst det finns ju mycket vackra och fantaskiska låtar i t.ex Final Fantasy, The Elder Scrolls of: Skyrim, Mass Effect 2 och liknande. Men vad jag tycker är skillnaden med Rayman Origins musik som jag inte har hört på länge är att den låter som om det var roligt att spela upp musiken. Jag känner mig att jag ständigt ser leenden på spelarna när de går galen med banjot. Det är som att kompositörerna låste sig själva i en ljudlös källare med en grupp av instrument spelare och instrument från halva världen med instruktionerna i ett papper att "gå galen". Och de gick galna, och vad som resulterade var en utmärkt blandad milkshake med de rätta ingredienserna för de rätta världarna. Seriöst, ta en titt på musiken och lyssna. Jag har aldrig sett en intense spelning på en mungipa.

Genom hela spelet vet man inte direkt vilken sorts av mål man egentligen har, förutom att rädda hit och dit. Mr. Dark är jag ens osäker om man får reda på honom under spelet och konfrontationen med Mr. Dark är ganska besvikande. Han var ju en läskig och gigantisk hot mot Rayman från första spelet, men i Rayman Origins så ser han bara löjligt ut. Man har inte ens en boss konfrontation med honom. Man har bara två repeternade bossar som man redan har besegrat förut, en jakt scen och en flyg-skjutar scen. Något sprängs och hjältarna verkar inte ha lärt sig ett skit genom resan. Ingen story, ingen karaktärs byggnad. Men såklart, jag tittar ju från en annan standard. Men det får mig att undra, vad för mål jag har varit ute efter? Vad är det man tjänar? Jag till och med tog tiden att fånga alla kistor, de rosa bollarna, alla medaljer och låst upp och klarat den hemliga banan. Och man har inte tjänat något alls! Förutom trofèr/achievements om man spelar på konsol, och kostymer till att spela med under banorna.

Men Rayman Origins är ett spel där man spelar lite i taget eller med vänner. Det är inget spel man ska ha i flera timmar och låta sig själv sugas in i spelet, för att det är bara onödigt. Det är annars om att försöka gräva en grop genom sten. Med sin egen penis!

Gilla, Kommentera, Liknande, jaja jag kommer senare med något nytt.......

Rusty Hearts BETA

Ja, jag vet att det finns kläder att byta ut och nya karaktärer men jag spelade bara betan ok?

Yay! Slutet av  Hallo-fucking-wen! 
En vecka av total ensamhet, en vecka att bli avundsjuk på andra människor för deras lycka i livet, en vecka i total mörker i mitt rum, en vecka utan någon psykologisk kontakt med en annan människa, en vecka utan anledning att dricka för att jag fortfarande är straight-edge, .......... är det inte bara fantstiskt? SANAWABIT!!!!!
Dock jag kan ju fylla på skiten med att spela och skriva recensioner så det funkar väl??
Inför November spelen som ganska mycket får mig att borra någons skalle.

Men hur som helst, "Rusty Hearts"

Vad jag kan börja att skriva om det är att jag för var intresserad av Rusty Hearts efter en BETA preview av "Angry Joe". Ladda ner den och spelade.

Men den har ju ståt reklam runt Youtube och liknande så ni som missade den kan gärna kastrera er själva med en elvisp.

Rusty Hearts är ännu en av de gratis nedladdningsbara spelen. Den hade en mer anime-liknande grafik så det verkade ganska coolt.

Så när man väl börjar spelet kan man välja en av fyra karaktärer (alltså de som står på fucking bilden om ni inte har redan bitit av köner från andra.) Så låt mig göra en kort presentation från upp-vänster.......

Tude MacLeod (Blonda Jäveln): Varg-infekterad Människa. (INTE VARULV!!)

Frantz Kruger (Svart håriga mupp-jäveln med svärdet): Halv vampyr.

Natasha Borzenkova (Lila hårig, kvinnan med geväret som inte kom till spelet förrän den 25 oktober, billiga jävel....): Människa,

Angela Strraughend (Röd-håriga kvinnan med älskbara lien och störst chans att bli använd för framtida hentai (Pervers-jävlar)): Häxa.

Otroligt nog har den en story. Vilket är ganska sällsynt av många MMO med annat än "gå dit och mörda" Men vad jag tycker vad den bara hemskt, rent hemskt. Gav knappt ett skit av den.......låt se.......nån ond snubbe, fyra hjältar, bladi,bladi,bla.

Nåja, fyra personer går att använda, men vad som är mer speciel är att karaktärerna är speciella, de har en egen version av kläder, kundskaper, attacker och vapen. Vilket låter bättre om det var i en singleplayer istället, men just nu är det multiplayer så, så mycket av det då.

Vad jag kan börja är att grafiken är imponerande, av en cell-shadow anime version, dock jag är lite skeptisk mot Frantz haka. Jag vet inte varför, men den verkar lite för lång. Den är också bra detaljerad, fyllda med speciella märken och så vidare, den har ganska bra kropps-klädes fysik också, vilket är ganska ovanligt för mig när det gäller MMO.

Till skillnad från många MMO är spelet mer av en Beat Em' Up. Vilket är en mycket positiv sak då man inte behöver "klicka tills någon dör". Man slår en combo och blandar med speciella attacker, hoppar, blockerar, kontrar bla bla ni vet vidare. Och kontrollen för spelet är tagentbords baserad, då man går slåss och liknande. Musen är knappt använd, bara för att välja vissa saker men annars är den helt tagentbords baserad.

Så, den är lite "Torchlight" baserad, man är i en  stad där man kan sälja, köpa varor och skit och man går genom portaler för att välja vilken plats man ska invadera för att göra uppdrag och döda monster. Och så kan man välja svårighetsgrad dock man måste låsa upp de genom att spela de lättare graderna och så har de en "Ultrasvår" grad där man måste ha en speciell nummer av ett föremål.

Så att slåss mot monster är ganska simpelt. Hela grejen med platserna är att den går som en gammal 2D spel, D.V.S. att man går en sträcka innan monster poppar fram och man måste döda de alla innan man kan fortsätta. Och så fortsätter det, ibland att de blandar fiender ända tills man når en slutboss för banan.

Och jag är imponerad över spelets musik. Den är väl varierande i banorna och är riktigt bra gjorda. Om nu bara någon kunde släppa dess soundtrack så vore det ganska bra.

Så vi når det negativa, och bara att jag adderar till det så började jag mitt spel med Angela. Inte för att jag är en av dessa perverser som onanerar vid blicken av henne, i helvete heller. Hon var kvinnan som vid senare nivåer kan använda ett lie. Och vad ni får veta nu är att jag älskar lior. Men hur som helst.

Vad jag sa om att man väljer ett av fyra karaktärer, problemet är att man kan inte ändra hur karaktären ser ut, D.V.S kläder, hår och liknande. Så jag valde att spela som Angela så kommer man att se flera andra Angela springa runt omkring staden. Andra sort kläder, frisyrer och hårfärg låser man upp senare i spelet genom att göra uppdrag. Men under tiden blir man tvungen att se flera identificerade karaktärer. Vilket i en mindre online (som t.ex Dead Island) skulle jag förstå men för en Mass Multiplayer Online verkar det vara orimligt.

Det är alldeles för repetiv, det enda jag vet för tillfället är att man väljer en bana att anfalla och göra uppdrag. Men att fortsätta med vissa uppdrag och banor kräver att man når en speciell nivå som annars är låst för de som inte når nivån, vilket jag tycker är "byxor på huvudet" fullständigt efterblivet. Man borde väl inte stänga av uppdrag och banor bara för att man är för låg nivå. Vad händer om man har en grupp som kan hjälpa då? Man borde inte låsa ut spelare från att fortsätta spelet bara för att de har för låg nivå. Jag skiter fanemej heller att jag tar en självmords attentat i spelet. Om jag vill riskera att dö så gör jag det. Ta t.ex "Mabinogi" där ger de nivå 50 uppdrag för spelare som är kanske ca nivå 15. Senast jag spelade Mabinogi hade jag ett uppdrag att döda vargar. Och det var ett uppdrag som var jävligt svårt. Men jag klarade det trots att jag dog kanske några tiotal gånger. Men jag klarade det.

Vi lär oss inte om spelet ska kasta en koppel över oss och vänta tills det blir för enkelt för att kalla uppdraget för test då hur bra man spelar.
Vi lär oss snabbare med att gå amok till olika platser, visst vi kanske dör ett par gånger, men vi lär oss när vi är bra nog att anfalla en hög-levlad monster.

Så tar vi oss mot där vi slåss mot monster. Det är ganska simpelt, ungefär som en vanlig beat 'em up spel, tryck på en knapp för att slå, tryck igen för att slå igen, och trycker man flera gånger i rad gör man en enkel combo attack. Tryck på en av några andra knappar för att göra nån special attack, en annan för att greppa tag på en fiende (Vilket är fullständigt onödigt) och tryck på en annan för att hoppa (vilket är också onödigt) och en annan knapp för att försvara (Vilket är också ganska onödigt).

Varför är de onödiga? Att greppa tag på en fiende för att attackera tar sån jävla lång tid att anfalla, men fienderna verkar också vara på downssyndrom så vad fan är skillnaden? Men den tar fortfarande lång tid att anfalla efter att man greppar tag på fiender. Kanske för Angela, men för andra har jag ingen aning om. Förutom då Natasha, men hon gör mer som en enkel duckning vilket är fortfarande onödigt för att man når längre om man rullar på marken genom att pressa en tagent två gånger i snabb rad.

Att hoppa har samma problem som grepp attacken så vi går vidare.

Att försvara sig är då att man inte kan röra sig och fienderna tar sån jävla lång tid att anfalla så varför i helvete anfaller man inte bara? Dessutom, om man blockerar precis före fiendens anfall kontrar du, men man har sån jävla problem när och var och hur de anfaller.

Och för att salta såren så har de en räknare på hur många gånger man blir träffad.

"Ursäkta fröken. Men det här verkar absurt fröken. Jag kan inte se skillnaden om fienderna anfaller eller kallar på en jävla korvgubbe fröken."

Jag skulle inte ha tagit det så hårt om inte varje bana RANKAR efter att du har besegrat bossen. Ok, jag skulle inte tänkt så mycket på det men att de ger extra erfarenhets poäng på hur bra rank du får. Och om man inte har tillräkligt får man börja om en hel jävla bana IGEN!!! Man rankas då på hur snyggt man kombinerar sina attacker, hur många gånger man blir träffad, vilken är den störta combon och hur lång tid det tar att klara av banan.

Det är som att tvinga sig själv att pressa femton knäckebröd rakt in i munnen innan man får en klick smör.

Som sagt, spelet har en story men det är en av de tråkigaste jag någonsin har varit med om. Men det stora är att alla karaktärerna är inte med varandra under spelet gång, så varför i helvete har alla samma scenario om de nu inte möter varandra förrän långt senare i spelet (vilket jag inte har nåt ännu)

Och så har de oskipbara sekvenser vilket man bara vill spamma "nästa" knappen.

Så tar vi oss nu till Natasha som kom vid oktober LÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅNGT efter spelets öppning. Vilket verkade lite helt efter. Fan heller om man ska släppa ett spel som saknar en fjärde del av vad de lovade. Nåja, de uppdaterade skiten och hon är nu med så vad i helvete.

Natasha använder pistoler/gevär som vapen och jag måste säga att Rusty Hearts är det första MMO spelet där man måste ladda om sitt vapen. (Som tur att man har oänligt med patroner) Om det nu bara fans en omladdnings knapp......... Hur som helst, Natasha får ingen stil-poäng om man bara skjuter, så man måste blanda mellan pistoler och närstrids kickflips.

Så detta är Rusty Hearts, vad jag väl kan säga att det måsta vara en av de mest linjära MMORPG jag har någonsing spelat vilket är inte så bra, men spelvis så håller den.............delvis. Men den är fortfarande ung och förväntar sig många uppdateringar, flera vapen, kläder och liknande.

Men om ni frågar mig om jag tänker fortsätta spela Rusty Hearts så är svaret precis som för andra MMORPG: "Nej."

Inte för att den är dålig, men för att jag tänker inte slösa hela mitt liv för att ta mig genom spelet. Vad jag behöver är en "paus-spel" ett nedladdningsbart spel där jag kanske kan spela nån kvart för att vila från all verklighet framför mig. Kanske nu jag kan klara av "Silent Hell" av "X-Japan" utan missar på "BandMaster". Nått spel jag kan bara ta en paus min fantiserande huvud från allt gore. 
Visst, det finns ju aslånga Singleplayer spel, men där har de åtminstonde ett slut. Ett MMORPG har inget slut, där måste man ständigt förlänga så att spelaren inte blir trött. Tyvärr blev jag trött på Rusty Hearts efter en vecka men andra människor har väl en bättre chans än mig för att jag kräver en annan sorts av standard.

Gilla, kommentera, ni fattar.........